Att segla på nätet, bara det är ju galet, att sitta klistrad framför datorn och lägga ut kurser mellan öar och märken. Augustimånen i verkligheten är en mer eller mindre galen tävling som handlar mer om att navigera och ta sig fram i Stockholms skärgård utan att gå på grund, eller ska vi säga gå på grund så lite som möjligt. Att segla Augustimånen på nätet är kanske ännu tuffare, i alla fall om man som jag vägrar att ta in en co-skipper. Jag vill inte förlora ett race och kunna skulla på någon annan än mig. Seglar man Augustimånen i verkligheten så är man ju en hel besättning på båten och kan säkert få några timmars sömn under de cirka 36 timmar som äventyret pågår. Seglaren och arrangören Johan Skåntorp som deltar en del på Sailonlines tävlingar ville testa att köra ”Månen” på nätet. Och för att få till de för tävlingen unika öglorna där man under tävlingens gång kompenserar för olika LYS-tal kördes även den digitala ”månen” med ett antal olika båtar med olika LYS-tal, Albin 79 med LYS 1.00, Swan 36: 1.13, J/80: 1.21, X-332: 1:24 och First 40.7 med ett LYS på 1.34. Många deltagare valde att vänta in i det sista med att välja båt för att kunna välja efter den senaste väderrapporten. Det så dagen innan ut att bli rätt blåsigt och följdaktligen var det ett antal av favoriterna som valde Albin 79 som båt. Själv valde jag X-332. Min tanke var följande: Albin 79 är en tråkig och omodern båt, Swan 36, nja, kanske ett smart val med tanke på vädret men jag ville ha nått mer modernt. J80? I verkligheten har den svårt att segla upp till LYS-talet om det inte är mycket halvvind. First 40.7? Min statistik i hjärnan säger att snabbaste båten har mindre chans att vinna. X-båtar har dessutom alltid fallit mig i smaken. Några av mina förhandsfavoriter hade valt följande båtar: SWE54 och Lattjolajbanladan: Albin 79, Brainaid: J80, K3: X-332, HYC_TREV: First 40.7.
Starten gick på fredagkvällen och precis som i verkligheten låg startplatsen strax utanför Stavsnäs. Vinden blåste på rätt hyggligt runt åtta meter från sydost, en vindrikting som skulle dominera hela seglingen. Redan innan start var jag lite tveksam till tävlingen, dels för att det är svårt att låta båten segla på egen hand. Way-Points går ju inte all lägga in i spelet utan bara kommandon baserade på tidpunkter vilket i denna knepiga skärgård i princip gör det omöjligt att lämna sin båt. Och dels så anade jag att många inte skulle förstå sig på systemet med öglorna som kompenserar för båtens mättal. Öglorna är en rätt smart sak. Båtar med olika mättal startar samtidigt, och när de går i mål så är det i korrigerad ordning. Deltagarna seglar under tävlingen två öglor, olika långa beroende på båtens LYS-tal.
Redan vid första rundningen ute på Kanholmsfjärden uppstod mer eller mindre kaos och tävlingsledaren Johan Skåntorp hade fullt upp med att förklara kurser och längder för de virtuella öglorna, och vilka båtar som skulle segla öglorna. De minsta, Albin 79:orna slapp öglan och kunde runda och sätta kurs mot rundning två vid Mysingsholm söder om Dalarö. Vi andra halvvindade upp förbi Möja och vände vid våra respektive tänkta ögelpunkter. På de stora fjärdarna söder ut hade jag planerat att hinna med lite sömn, men öarna hamnade inte riktigt på rätt ställe och jag hade svårt att hitta ställen där min båt kunde hålla rak kurs en längre tid, men ute på Ljungfrufjärden blev det i alla fall en timmes sömn. Många var det som satte sina båtar på land under första natten. Några hade väl insett att dom missat det där med öglorna och gav mer eller mindre upp.
På morgonkvisten närmade vi oss Dalaröområdet och här fanns en hel del vägvalsmöjligheter. Men eftersom vinden blåste strax för om tvärs var det bara närmaste vägen som gällde för mig. I Ornö Ström började jag och min X-332 att komma i kapp täten bland J80:orna där bland andra tyska favoriten Brainaid fanns. Flera av Albin 79 höll undan bra och går uppenbarligen fint i frisk bidevind. Vi var en stor grupp med ett antal J80 och X-332 som rundade Mysingsholm vid fyratiden på morgonen. Sedan bar det av förbi Dalarö igen, men den här gången blev det den innre leden då nästa rundning låg strax utanför Saltsjöbaden. X-332:orna med Olle (SWE), Xinanhook (SPA), link (USA) och NoName (SWE) samt J80:orna med Borrasca (SWE), Brainaid (GER) och Skantorp (SWE) hade en tät kamp upp genom de trånga passagena. En och annan Swan 36 passerades och de flesta Albin 79 försvann bakom. SWE54 och Lattjolajbanladan sov uppenbarligen gott då deras båtar seglade vidare söderut, eller stötte på nått grönt kallat land.
Vi passerade Dalarö och vek av norrut mot Ingaröfjärden där rundning tre vid Grisselholmen väntade. Nu var det läns och man kunde vinna mycket på att få skärningsvinklarna att passa in mellan öarna. Att behöva lova eller falla för en ö innebär förlorade sekunder. J80:orna med sina gennakrar kräver brantare viklar än X-332ornas med Spinnaker och nu halkade Brainaid och kompani efter en bit. Men det va långt kvar, samt en ögla till på slutet som kan avgöra hela tävlingen. Huvudskär är nästa etappmål och med sydostlig vind innebär det kryss, först genom skärgården vid Ingaröfjärden och sedan utanför Ornö. Eftersom vinden väntades vrida mer mot syd var tanken att jag skulle hålla mig så långt västerut som möjligt på kryssen. Men några missade slag och därmed några korrigeringsslag för att komma förbi öarna gjorde att jag kände mig jagad av förföljande J80:or med Brainaid i som ledare.
Vi sågar os ner förbi Ornö, Mörtö-Bunsön och Fjärdlång och nu börjar jag sikta de snabbare First 40:orna bakom där HYC_TREV (GBR) och Sotil (SPA) anför. Samtidigt har jag tagit upp jakten på de två kvarvarande Albin 79:orna Iamo (SWE) och Janne (SWE) samt Cruzist (USA) med en Swan 36.
Ibland är man så inne i spelet så man tror man ska ramla av stolen på grund av sjögången….
Det var nu lördag förmiddag och jag försökte hitta tillfälle att ta mig ut för att få lite frisk luft. Efter rundningen av Huvudskär sattes kurs långt upp mot en liten holme norr om Djurö, läns igen och miniräknare och kalkylblad kom fram igen för att beräkna VMG och kusrvinklar. Jag valde återigen att försöka ta närmaste vägen vilket blev styrbords bog öster om Boskapsön för att sedan gippa till babord och passera norr om den samma. Tyvärr beräknade jag här lite fel och kunde därmed inte utnyttja vinvridet optimalt. Brainaid och nån mer valde att gippa innan Boskapsön och knappade in några meter. HYC_TREV coh Skantorp med flera valde att gå utanför även Jungruskär och Nämdö vilket kanske inte var helt fel. Skillnaderna var dock marginella och väl uppe på Nämdöfjärden var ordningen ungefär densamma. First 40.7 Ogwah (GBR) hade täten före en grupp med X-332 fäljda av Brainaid och Borrasca (SWE) med sina J80. Här dök ytterligare ett vägval upp som jag haft koll på en tid. Man kan smita in vid Stavsnäs förbi Bullandö och upp på insidan av Djurö. Trångt och knixigt, och i verkligheten skulle det knappast löna sig på grund av lä. Här gällde det verkligen att vara med då det var läns och min virtuella besättning fick slita som djur med gipp efter gipp. Jag fick med mig de övriga X-332:orna samt Brainaid. Ogwah samt Borrasca valde att gå på utsidan av Djurö, samtidigt dök båtarna upp som valt utsidan av Nämdö, HYC_TREV, Skantorp mfl.
Redan nere vid Huvudskär hade jag full koll på att jag hade en segerchans. Det gällde naturligtvis att ha kollegorna i X-332:orna bakom. J80:orna hade cirka två Nm kortare i den kommande öglan, det knepigaste såg ut att vara Janne, Albin 79:an som skulle få cirka 20 Nm kortare ögla att segla.
Med 60 Nm plus 30 Nm ögla kvar att segla var Janne bara nio Nm bakom. Ogwah med Firsten rundade märke fem först och satte kurs ut mot rundning sex, Svenska Högarna. Det var några seglare före Ogwah, men de räknar jag bort då de inte seglat banan rätt. Labyrinten med öar som Sollenkroka Stavsudda, Möja och Bockö-Lökaö skulle bemästras. Att då ligga först med ett koppel jagande konkurrenter är inte lätt. Jag måste ju välja väg först och när de andra väljer väg är det för sent för mig att välja. Ogwah valde att gå söder om den första skärgårdsgruppen och girade sedan upp förbi Möja och norr om Bockö-Lökaö. Jag hade bestämt mig för att gå rakt fram och valde därmed det trånga passagena vid Harö och Brändö. Xinanhook och HYC_TREV tror jag det var som följde mig, medan Brainaid chansade och gick norr om Möja. För min del blev det ett par slag inne i ett mycket trångt sundmellan Brändö och Storö, förföljarna hade det svårt och satte båda sina båtar på land och tappade värdefull tid.
Varför ta den enkla vägen? Här den trånga passagen mellan Storö och Brändö SO om Möja.
Väl ute på fritt vatten såg jag en chans att ta en timmes vila innan rundningen vid Svenska Högarna. Jakten på segern var inledd.
Jag väktes frammåt 18-tiden av telefon. Mamma ringde och uppmärksammade mig på banändring. På grund av att vinden blivit svagare än de tidigare prognoserna skulle ett par rundningar strykas. Till följd av detta skulle man runda Svenska Högarna medsols i stället för motsols. Och jag som nyss vaknat blev vansinnig. Jag lång längst söderut och skulle få längre väg och tappa fart. Så kan man ju inte bara göra! Jag sa vad jag tyckte på chatten och hotade med att lämna tävlingen. Jag nämnde även att det kanske var smartare att lägga en rundning söder om Sv. Högarna då kursen dit skulle bli densamma som tidigare. Lyckligtvis tog tävlingsledaren mitt förlslag och löste problemet på ett bra sätt.
Tävling är tävling för mig!
Trots en timmes, nästan, sömn kände jag mig helt borta och att klockan bara var 18 på kvällen kändes mera som midnatt. Mitt sydliga vägval hade inte gett utdelning utan de som valde den norra passagen norr om Bockö-öarna hade knappat in. NoName var nu bara några tiondels distans bakom. ”hjärngurun” Brainaid däremot hade tappat ytterligare och avståndet tre Nm kändes bra, när han dessutom misslyckades med att runda ”bojen” och fick ta ett varv till kändes det som en konkurrent ytterligare kunde räknas bort. Nu följde en ”transportsträcka” ner mot Sandhamn och nästa rundning där den andra öglan skulle genomföras. Jag tror att jag han sova några minuter till. Spänningen och stressen gjorde det svårt att koppla av och jag hade till och med ont i kroppen. Ja, det är ju bara ett dataspel, men, ibland tror man att man sitter vid navbordet på en racer. Besättningen sliter på däck för att hålla fart på båten genom vågorna.
Klockan var väl närmare midnatt när täten kom ner mot Grönskär utanför Sandhamn där vi skulle genomföra öglan, för X-332:orna 15,0 Nm kryss för att sedan vända tillbaks mot rundningsbojen och styra in mot målet norr om Runmarö. Det var segt, vinden var nere i runt fyra meter och tröttheten gjorde att jag var tvungen att gå en runda i lägenheten med jämna mellanrum för att hålla mig någorlunda pigg. Flera seglade bort sig, troligen på grund av tröttheten. Min eviga följeslagare Xinanhook försvann söderut medan Borrasca hamnade på land på Grönskär.
First 40orna Ogwah och HYC_TREV räknade jag bort nu då det inte hade tillräckligt försprång. Deras långa ögla skulle förpassa dem tillräckligt långt bakom. X-332:orna NoName och Olle höll sig snällt i mitt kölvatten, liksom Xinanhook som ju senare sov över. Jag gjorde ständiga beräkningar på Janne, snabbaste Albin 79 och Cruzist, snabbaste Swan 36, och ja…det såg tufft ut. När vi vänt norrut på öglan igen mötte jag Cruzist då han hade nån distans kvar till sin vändning. Han var därmed bakom. Kvar var nu den Janne och den jagande NoName. ”Janne-Albin” avslutade sin ögla strax innan vi möttes och det va inte avgjort. En timme kvar till rundning och jag passade på att slumra in en stund. När jag vaknade upp igen var Janne avhängd. En Albin 79 trivs förståss inget vidare på en slör i fyra sekundmeter. Nu gällde det bara att hålla tungan rätt i mun förbi Sandhamn och de efterföljande öarna. Jag valde naturligtvis inte den enklaste vägen utan den närmaste, genom passagen vid Sandhamn och det är inte alltid helt lätt att justera båtens kurs. Båtens position på spelplanen uppdateras med jämna mellanrum, ca 15 sekunder, men ibland blir den stående några sekunder till och man blir fundersam om när man ska trycka på knappen som bekräftar kursen man valt, inte helt lätt i trånga sund. Men NoName följde snällt i mitt kölvatten och så länge han var där kände jag mig lugn. 04.46 passerade Tangosailing mållinjen som första båt. NoName följde två minuter senare och Olle tog tredje platsen en kvart senare. Samtliga pallplatser intogs av X-332or. Jag tror inte X-båtarna på nått sätthade fördel, utan mer att det var flera och att många seglare valde den mer kända och intrenationella båten. Janne med Albin 79 blev fyra och Ogwah med Firsten tog femte platsen. …sen sov jag gott i fem timmar. Att segla digitalt i den här typen av race är nog minst lika påfrestande som ett race i IRL.
IRL rocks any day
Kör du 2009 ??