När jag vaknade tidigt på lördagsmorgonen kollade jag vindobservationerna det första jag gjorde. Landsort 2 m/s. Väderprognosen sedan flera dagar tillbaks visade ju på extremt svaga vindar, kanske till och med helt stilla just över Trosa vid lunchtid. Med tanke på det rekordstartfällt som samlats för Höstseglingen kändes det rätt tungt med dessa vindprognoser. Tänk om vi skulle få ställa nu när vi äntligen lyckats locka lite deltagare. 15 båtar var anmälda. 50% ökning jämför med i fjol, och för första gången fler deltagare än Södertäljes Askö Runt och Kringlan Cup.
Väl nere vid klubben en timme innan skepparmötet var det fullständigt spegelblankt på vattnet. Vindexarna pekade åt olika håll i masttopparna. Tanken fanns i mitt huvud att bleket kommit lite tidigare och att då vinden skulle fylla i innan start.
Alla deltagare dök upp och skepparmötet genomfördes med noggran information om hur banan skulle kunna avkortas i händelse av svaga vindar. Vi ville ju ha alla i mål en dag som denna.
När vi sedan begav oss ut till våra båtar pekade vindexarna mot syd. Det blåste! Om än väldigt svagt. Det var krusningar på vattnet. Det fanns ett visst hopp.
Ute på Fågelöfjärden låg en svag bris. Det krusade sig på vattnet och det gick ju att segla. Vi gled omkring på bara storseglet i två tre knops fart.
Tävlingen skulle ju startas med jaktstart och en sådan typ av start är ju svårt att skjuta upp. Då lär ingen ha koll på sin starttid längre.
Vinden ökade långsamt och klockan närmade sig elva och startsignal. Leif Skoog och Sten Christiansson stog överst på listan med sin Maxi 77. Femöver elva skulle de få ge sig av.
Vinden var nu sydostlig och vi skulle få kryssa ut mot den röda pricken vid Lindholmarna.
Fem minuter senare gav sig den snabba Albin 78:an iväg med båtägaren Jan Lindmark och rorsman Hans Lundén. De skulle förståss bli en farlig utmanare till segern i detta race. De seglar ofta stabilt och båten är lättseglad i de flesta vindar. Och det är väl knappast nån nackdel för en liten båt att det är short handed.
Maxin med sina gamla segel, och kanske smutsiga botten hade dålig speed på kryssen och blev redan innan röda pricken passerade av Albin 78:an.
28 minuter över elva gav vi oss i väg med Tango, sedan följde de övriga båtarna i jämn ström.
Till en början kändes det fint men i höjd med Koholmarna hamnade vi lite fel i vindvriden. Bakom kom Owe och Ann Johansson stormandes i sin First 35s5. De var hack i häl redan vid lindholmspricken och jag var säker på att det skulle blåsa förbi på väg mot Svarthälls fyr. Men vi höll undan, så långt.
Vinden fortsatte att öka långsamt och vi gjorde nästan maxfart på sträckbogen mot fyren.
Vid Svarthäll styrde vi norrut mot Furskär och en lång läns väntade. Jakten var i full gång. Vi såg den lilla Albin 78:an med sin blåvita spinnaker långt föröver men Maxin som gick utan spinnaker hade vi häng på. Owe med First 35:an seglade också utan spinnaker och vi ökade avståndet bakåt. Ingen av de övriga större båtarna kändes ännu oroväckande nära.
I höjd med Gälön gippade vi utan problem och höll upp mot nästa rundning vid Furskär. Farten var runt 4.2 knop. Vi mötte Albin 78:an som fortfarande hade ett stort försprnång. Skulle vi nånsin hinna ikapp den?
Vi noterade under våran segling flera åskådarbåtar som följde tävlingen runt hela banan. Ovanligt att nån ens bryr sig om vad som händer ute på sjön.
Vi rundade Furskär med häng på Maxin, men bakom låg Firsten oroväckande nära. Vi lyckades inte hänga av dem på länsen då de kunde spira sin stora genua i den lätta vinden. Även Linjett 33an Wild med de rutinerade double handedseglarna Tomas Forslund och Christer Björk låg nu ganska nära bakom.
En lång kryss ner mot Oxnö följde och vi valde västra sidan på fjärde då jag var säker på att vinden skulle vrida mot just väst. På länsen upp hade det vridit runt fem grader medsols och mycket tydde på fortsatt vrid. Owe slog strax efter och så även Maxin som nu blev passerad. Linjetten gick lite längre upp mot öarna i öster innan slag.
Owe passerade oss ungefär halvvägs ner på kryssen och som vanligt har paret Johansson bra fart i båten. De seglar i stort sett alltid på två så vanan med short handed är god. Förra helgen seglade de in på en stark tionde plats på Arkö Runt i friska vindar.
Vi närmade oss Tallholmarna och gjorde dumt? nog ett slag upp för att gå på lovartssidan om dessa öar. Rätt eller fel vet jag inte, men kanske var det här som de stora båtarna, X-332, Dehler 34, First 36.7 tog in på oss. Jag har dock inte så stor koll på deras vägval bakom oss.
Enligt Hasse på Albin 78:an som gick längre österut var det ett vinnande vägval. Hade de bättre vind där?
Nere vid Oxnö var 67-åringarna i Albin 78an fortfarande långt före oss övriga. Owe hade passerat oss och Linjetten passerade just mellan Korpen och Oxnö där jag åter tyckte vi missade vindvriden när vi fick kryssa lite kortare slag. Är vi dåliga på kryss-startegi? I samtal med Owe efter racet tyckte han dock lika, det var väldigt svårt att hitta vindpustar och vindvrid.
Vid Oxnö åkte spinnakern upp och vi tog upp jakten på Linjetten och Firsten. Bakom jagade nu X-332:an Axile med Harald Axling och Anders Mathson. Harald Fastnet Race-vinnare på 90-talet och van short handed-seglare, och Anders Matson flerfaldig vinnare av diverse lokala seglingar somt framgångar på Watski 2star.
Bakom kom även den blå Dehler 34:an Rabalder med Kjell och Patrick Enbom. Vi höll dock undan för båda dessa fram till rundningen av Doftskär där en kort kryss mot Svarthäll väntade. Skidbladner, en First 36.7 med Johan Karlsson och Staffan Sjöström var nu även de ikapp oss. Även Staffan och Johan är rutinerade seglare med både Fastnet Race och Watski 2star på meritlistan. Det är inget dåligt fält som glider fram genom den Sörmländska skärgården.
Axile gjorde en bra rundning vid Doftskär och fick fin höjd och passerade oss i lovart. Vi slog för att komma fria, men i stället för ett snabbt slag tillbaks fortsatte vi upp mot Doftskärs hällar innan vi slog tillbaks. En grov miss skulle det visa sig. Vi tappade mycket här. Kanske fem minuter. Även Linjetten som gick öster om hällarna tappade mycket och blev bland annat passerad av Owe.
Herrarna i Albin 78:an hade fortfarande ett säkert förstprång när de intog målrakan vid Svarthälls fyr. Spinnakern skulle upp men till en början trasslade de en del. Vinden blåste nån grad för om tvärs. Alla satte spinnakern, utom vi. Dels var vi tveksamma till om det var lönt. Riskerna var stora att tappa vis strul. En Express-spinnaker är ju dessutom inte direkt nån plan halvindsspinnaker. Vi låg också så till att de framförvarade skulle vi inte ta ändå, även om det gick bra. Och bakom höll de sig på behörigt avstånd. Det blev en transportsträcka för oss mot mål. Framför hårdnade dock kampen. Storbåtarna jagade den lilla Albin 78.an, meter för meter togs in. Och även kampen mellan dem var hård.
Lindmark/Lundén höll dock undan och fick ”mållskottet” med ett par minuters marginal till de jagande vargarna. Axile, Rabalder och Skidbladner i nämnd ordning men med bara sekundrar som skiljde. Några minuter senare skar Tango mållinjen som sjua. Och nån förhoppning att klättra i resultatlistan vid omräkning av tiderna fanns inte hos mig då det bara var större båtar förre, och om nått skulle ändras så var det till de störres fördel. Racet hade gått runt 20% snabbare än beräknat.
Det blev dock ett lite oväntat utfall av resultatlistan när tiderna räknats om. Jag tror de flesta, inklusive Lundén/Lindmark tagit segraren som klar. Även jag. Men efter som det gått 20-25% snabbare än beräknat för tätbåtarna blev det en del omkastningar i resultaten. Det visar ju också hur fel det kan bli om man förutspår fel vindar.
Segrare blev den något överaskade besättningen Harald Axling och Anders Mathson. Jan Lindmark och Hans Lundén, förmodligen lite besvikna tvåor fick dock glädja sig över att kamma hem tre pokaler.
Totalt sett blev årets Höstsegling en stor succé. Seglarna tog mina nya idéer med short handed och jaktstart. I takt med att anmälningarna strömmat in beslutade vi i sista stund även att samla in lite nyttopriser som till stor del skänktes av Securitas. Alla deltagare fick pris. I klubbstugan bjöds det på morgonficka i samband med rorsmansmötet och efter seglingen väntade en god hemlagad ärtsoppa.
Nu måste jag tyvärr lämna datorn en stund. Återkommer på eftermiddagen med bilder från racet.