Alla 61 anmälda båtar kom till start i årets Arkö Runt, och alla kom också i mål. Tävlingen började lugnt, enligt väderprognoserna, men att det skulle sluta med vindar närmare 15 m/s hade i alla fall inte jag räknat med. Våra 14 år gamla segel blev genast ett par år äldre…
De 61 båtarna var uppdelade i fyra startgrupper där vi startade i andra gruppen klockan tio.
Vi kom ut i god tid till startområdet för att plotta startmärkena på GPSen och trimma in våra orutinerade gastar Eva och Martina. Vi kollade lite vindar och kom fram till en startstrategi som ju uppenbarligen var rätt bra. Vi gjorde en riktigt bra start en bit ovanför mitten. Ut mot första rundningen, röda bojen vid Klashällan blev det riktig kryss i lätta vind vilket tydligen passade oss bra. Bara fjolårsvinnaren, Inferno 29 Länsförsäkringar gick lite fortare än oss. Vi lämnade Rivaler, Banner 33 och NFen bakom oss. Dock kom mästaren Per Sandberg tillbaks snabbt ute på styrbordssidan där han gick fint och passerade oss knappt, men vid bojen slog vi snabbt och jag räknar förståss med att vi var tvåa där. Så långt var allt kul.
Tyvärr vred vinden en aning ytterligare mot SSO och det blev ingen kryss söderut mot Lundarna. Vi kunde till och med släppa några centimeter på skotet, och när sedan vinden också ökade när vi närmade oss öarna på andra sidan Bråviken började de större båtarna röra på sig. Jag hade hellre haft lite mer motvind. Jag tycker ändå vi höll farten ganska bra i den gropiga sjön. Väl inne i skärgården igen lättade vinden något och vi lyckades hållabättre koll på båten. Några större funderingar på vägval blev det inte. Det blev i stort sett rena följa john-racet runt hela banan.
Strax före Arkö lots åkte spinnakern upp och Martina Thorn som aldrig seglat spinnaker fick förståss äran att ta spinn-skotet. Inga problem, hon skötte sin uppgift gallant och jag kunde hålla ögonen på plottern och vindarna. Det blev några gippar på väg upp genom Arkö Sund och Gränsö Sund. Inga större vägval och inga båtar i vägen direkt heller, mer än ”spökbåten” Tess, en hottad Maxi 77 med helsvarta segel. Den gled på riktigt bra genom Gränsö Sund men till slut lyckades vi smita förbi.
Svarta moln tornade upp sig in över land och vinden ökade ytterligare. Kanske blåste det runt sju meter. Det vred också mer mot sydost och jag började fundera på om vi skulle kunna bära spinnakern upp till Anholmens prick. Den luriga vinden höll sig dock lugn.
Spinnakern kom ner perfekt vid pricken och vi lovade upp mot Marö.
I leden mot Grässkären var det en och annan framför oss som försökte sätta spinnakern. Uppenbarligen vred vinden senare mot syd då jag bakom oss såg många spinnakerbåtar.
De svarta molnen försvann ett tag, men nya dök upp och vi hörde även lite åskmuller in mot Nävekvarnshållet. Vinden kom och gick i styrka och det var ett evigt dragande i skoten för att hålla fart på Tango.
Vi rundade Grässkären och skotade hem. Nästan bidevind igen. Jag vill ha kryss! Vinden fortsatte att vara byig och ny började den även vrida bakåt. Strax efter Kungshamnsgrund var vinden nere akter om tvärs och spinnakern åkte upp igen. Det fortsatte att vrida bakåt och snart hade vi en skön slör i ganska frisk vind och skvalpig sjö.
Plötsligt fick vi ett motvrid och vinden ökade markant. Vi bestämde oss för att riva spinnakern. Ganska knepigt i den grova sjön som nu vuxit. Just då kändes det helt rätt att ta ner. Men vinden vred åter bakåt och snart hade vi slör. Vi hade tankar på att hissa igen, men det gjorde vi inte. Vinden fortsatte att vrida bak och nu var det plötsligt läns och vi var tvugna att styra upp lite för att få vind i focken. Framför såg vi en bekant båt. Trosabåten Susanna med Jan Lindmark och Hasse Lundén. Skönt att vi hade häng på dem i alla fall.
Vinden ökade mer och nu var det nog tio meter. Vi gippade runt den röda bojen och in mot mål blev det en riktigt tuff halvvind. Nu var det tufft att hålla båten på kurs. Med all vikt på relingen, hårt jobb på storskot och bra styrning av pappa gjorde att vi gick riktigt skapligt. Enligt säkra rapporter blåste det just då 12 meter i medelvind med byar på över 15. Inte direkt nått önskeväder. Men det regnade i alla fall inte.
Vi passerade mållinjen 15:17, ungefär och lyckades krångla oss in o Fiskehamnen o motvinden. Med lite taskig tilläggningsstrategi lyckades vi dock ta oss i land efter lite strul.
38:e plats blev det till slut. Några placeringar sämre än väntat. 27 minuter efter segraren. Vi blev i alla fall bästa Express, och bästa Trosa-båt.
Segrade gjorde Rickard Jacobsson i en A22. Johan Kindeborg kom tvåa med en Banner 33 och trea kom X-332an Extasy med Johan Pettersson.
Det blev ett ovanligt snabbt Arkö Runt där de sista båtarna var i mål redan strax efter 16. Snabbaste båt, den stora First 45an Panique seglade runt med en snittfart på 7,86 knop. Tre timmar och 49 minuter. Banrekord för kölbåtar?
För utom pappa och jag seglade idag Eva Simonsson och Martina Thorn ombord. Eva har seglat med oss ett par gånger tidigare, men för Martina var det premiär. Hon har knappt seglat kölbåt tidigare och aldrig spinnaker. Båda skötte sig dock utmärkt och förhoppningsvis ser vi dem ombord fler gånger.
Och så några bilder ytterligare…
Vi låg en bit bakom er när skiftet kom och kunde hissa spinnakern igen några hundra meter efter Skäret och sedan blev det allt öppnare så vi gippade några gånger före Grässkären. Där körde vi först bran och sedan började vinden öka men vred samtidigt med så vi till slut hade Vinterklasen/Klashällan rakt i lä. Inte så kul när det blåste så mycket och vi hade den gamla sjön rakt i sidan men ingen skadade sig och inget gick sönder. Vi safeade och tog ner spinnakern, bort med bommen, gippade och hissade sedan genuan inför rundningen in mot mål. Storen använde vi inte mycket på målrakan utan det var nästan bara genuan som skotades i kanten. Målgång 15:29.
Erik ombord på Dehler 34DD Doris