Jag sitter ofta och kollar gamla resultatlistor, och just nu håller jag på att gå igenom alla Trosa BKs resultat. Jag går igenom den gamla pärmen och skriver in allt digitalt, på nätet. En del resultat har försvunnit av olika anledningar.
Häromdagen kom jag fram till tävlingen Sista Rycket, år 1989. Nån som minns? Det var i alla fall många anmälda.
Först en lite tillbakablick ytterligare några år. Sista Rycket seglades första gången 1983 som en avslutning på tävlingssäsongen. Tävlingen var då ganska improviserad utan funktionärer. Hasse Lundén, antar jag, sköt startskott från sin båt och deltagarna fick själva ta tiden vid målgång. Banan startade, som de flesta TBK-race vid Notstickshällan. Sedan var det Landsorts Bredgrund som rundning och mål inne vid Notstickshällan igen. 30 sjömil, ut på havet i oktober. Det kan vara kallt och tufft då.
Det var då traditionen med ärtsoppa i klubbhuset efter seglingen uppstog. Ärtsoppan som nu serveras efter Höstseglingen då Sista Rycket inte finns kvar i programmet.
Inte helt oväntat var det just Hasse Lundén som van den tävlingen, 1983. Det var ju på Hasses storhetstid när han hade en samtrimmad besättning och åkte runt i Sörmland och Stockholm och vann. Ja, det var i alla fall vad vi fick höra här hemma.
Rökogrundet
Efter några år ändrades banan till en något kortare variant. Vid lätta vindar blev 30 Nm ganska långt. Dessutom blåser det oftast sydväst-vind i oktober och då var sträckan Trosa Landsort en halvvindsbana fram och tillbaka.
Den senare banan gick ut till Röko-fyren, halvvägs till Landsort ungefär, och ytterligare några märken lades till för att om möjligt få lite variation på bogarna.
I oktober kan det ju blåsa en hel del. Vid flera Sista Rycket har jag minnen av ”höststormar”, och just 1989 var kanske den blåsigaste tävlingen jag seglat.
27 båtar var anmälda och klubbhuset var fullt av seglare på morgonen. Men väderprognosen talade om stormbyar. Några ville av förklarliga själ inte ge sig ut. Men jag tyckte inte tävlingen skulle ställas in. Det var ju upp till var och en att starta tyckte jag. Tävlingsledningen tyckte uppenbarligen som jag och det blev race.
27 båtar anmälda som sagt.
Några lämnade återbud redan på land och åkte hem till stugvärmen, men drygt 20 båtar kom i alla fall ut till startområdet. Men redan där blev det för mycket för många. Fågelöfjärden var vit av skum och det var många som hade problem att hålla båten på rätt köl.
Vi startade i alla fall. På den tiden seglade vi en Albin Alpha, och i bland hade vi rätt bra fart på den båten. Speciellt i lättare vindar. Den va väl inte helt olik Expressen att segla.
Om jag minns rätt var det inte så mycket banbegränsningar det här året mer än att man skulle segla ut till Rökogrundet, som fyren heter och sedan hem igen öster om Fifång.
Det var medvind ut och det gick fort. Troligen var det ingen som hissade spinnaker. Jag har ett svagt minne av att vi hade VHF:en påslagen och att det strax efter start var väderrapport där de nämnde vindar på över 24 m/s. Jag minns dock inte så mycket av utresan, men när vi rundat Rökogrundet blev det tufft. Kryss i Södertäljeleden i stormvindar.
Jag minns att vi hade båtar runt omkring oss, bland annat Smaragden Klass med Olle Ericsson, Comfortina 32 Lokki med Simo Ryhänen samt Hasse Lundén som nu seglade Express. Smaragden och Comfortinan försvann framför oss när vi försökte hålla båten på rätt kurs. Expressen blev det en hård kamp mot, och vi hade samma LYS-tal.
Hasse hade stora problem att hålla kurs på sin Express. De hade ju inget rev i storen och broachade hela tiden. Vi tog två rev på Alphan men minns att vi ganska snart tog ner hela storen och kryssade på bara focken. Ganska snart gjorde även Hasse samma sak på Expressen.
Smaragden vann knappt före Comfortinan, men sedan var det stor marginal ner till tredjeplacerade Novan Ormen med Göran Jonsson. På Novan hade skenan på däck för den självslående focken slitits loss från däck.
Det var ytterligare nån båt där skotskenan gått av, eller lossnat. Många skörade segel, och till slut var det bara sju båtar som tog sig i mål, av 27 anmälda. Vi tog sjundeplatsen, och Hasse sjätte.
Det var för övrigt sista tävlingen vi seglade med Alphan.
Hej, det är med nostalgisk glädje jag läst dina inlägg. Vi var med vår Allegro 27 inflyttade till Trosa i början av 80-talet. Den första tävlingen vi var med på, på den tiden folk hade tid för kappsegling, var Sista Rycket (jag har tyvärr inte koll på vilket år). Min pappa, Risto (som fortfarande el-cyklar i Trosa som 92-åring) och jag toppade (blev övertalade av Kjell Enbom att han var den bäste trimmaren i området) vår gula Allegro med honom. Han hade ju oceaner av erfarenhet av kappsegling medan jag och min far var ”proffs” att fånga strömming och torsk…
En liten ”störande” detalj gällande vår segeltrimmare var att hans fru låg på BB och väntade ett av deras efterlängtade barn. Bara det gjorde ju honom till en effektiv ”fartmaskin”… Hur bråttom hade inte han…?
Nu, in i tävlingen: På skepparmötet fick vi höra att ”siste båt tar in målbojen” och alla spände ögonen i oss…
Ok, helt ok, vad kunde vi säga. Hela Trosas seglingselit var ju samlad i klubbstugan denna kulingdag där vinden pressade på från SV. Siste båt tar bojarna… Alla tittade på oss…
I starten, inomskärs var vinden måttligt stark. Fritt val till att runda Landsorts Bredgrund. De snabbare båtarna seglade iväg och rundade Fifång norra för att kryssa ut i farleden söderut. Vi, med vårt djupgående på 1.25 m kryssade ut mellan Brännskär och Bokö Oxnö. Det blev lite strul med en blå S30 innan vi kunde passera den. Vi förstod tidigt att vi måste ta höjd ”inomskärs” innan vi möter dyningen. Dyningen som de snabbare båtarna redan mötte ost om Fifång. Vi siktade in oss mot Askös sydspets och föll därefter av lite för att få fart och även sikta mot målet. Allt för att slippa dyningen i nosen. Ett lyckat val.
Vår segeltrimmare blev riktigt blek om nosen då vi seglade rätt igenom bränningarna vid Sundsbådarna, bara några meter från kokande bränningar. Förstå att det var kulingvindar och bränningarna kokade bara några meter från båten… Ja, han blev mer än blek… Min pappa och jag hade bra koll på hur grynnorna låg där eftersom vi fiskat i dessa vatten många gånger. Men där ”tappade” vi vår trimmare…
Nu var siktet inställt på Bredgrund. Tyvärr en av oss i lä… Vi rundade fyren väldigt nära i dessa 5 meter höga vågor som den SV vinden skapat. Det vi alla kommer ihåg var att Scampin som tagit en ”yttersväng” kom seglande söderifrån och låg i höjd med våra spridare. Bara några meter ifrån oss… Det var nära att vi fått den i vår sittbrunn. ”Oväntat besök, Gevalia…”
Vinden och vågorna bedarrade då vi åter var i ”lä” om Askö och vår trimmare ”vaknade till liv” och gav Allegron 100% av den fart den kunde uppnå.
Nu kommer vi till det riktigt roliga i denna berättelse.
Vi var inte sist i mål!
Vi behövde inte ta in bojarna.
Vi vann!!!
Helt plötsligt var vi en av ”de stora” och blev hjärtligt välkomnade av de professionella kappseglare som redan fanns i Trosa. Nybörjartur, naturligtvis, men det fina var gemenskapen med de andra seglarna och även medlemmarna i Trosa Båtklubb. Bland annat resulterade det i att undertecknad var materielansvarig i klubben under 14 år…
Tack Niclas för dina historiska skriverier.
Mvh/ Simo på Allegro 27:an Kaisu och Comfortina 32:an Lokki. Numera seglandes HR 342 Qinoa.
Tack för din berättelse Simo. Nu vet jag att 1983 inte var det första Sista Rycket som jag trodde. Jag har listat ut att din story är från 1981. Patrick Enbom är nämligen född 6 okt 1981. Jag har dock ingen resultatlista kvar från det året.