Här kommer så sammanfattningen av lördagens kappsegling, Sörmlandsregattan. Det tar på krafterna at både vara arrangör och deltagare. Jag sov tidigt i går.
20 båtar kom till start i det underbara seglarvädret. Själv minns jag inte så mycket. Men antagligen var det varmt då jag körde i shorts och t-shirt hela racet, och fick använda Martinas kokos-doftande solskydd. Var det moln på himmlen? Ingen aning. Vindarna minns jag dock, och jag blev aldrig riktigt vän med gårdagens vindar.
Att jag kom till start är väl en bedrift i sig. Efter först en vecka med ryggskott, som sedan på grund av snedbelastning resulterade i en inflammation i främre låsmuskeln. Jag kan nog säga att jag aldrig i mitt liv haft så ont. Så sent som i onsdags eftermiddagen hade jag stora problem att ta mig från sovrummet till köket, en sträcka på lite mer än tio meter.
På fredageftermiddagen tog jag cykeln ner till båten, att gå var för tufft. Jag var ombord och fixade lite småsaker, mest för att se om jag kunde röra på mig. Det funkade och kändes hoppfullt.
Väderprognoserna talade om sommarvärme och mest svaga vindar kring fyra meter per sekund, syd till sydost.
På Sörmlandsregattan använder vi oss av en lite annorlunda startprocedur. Deltagarna har ett ”startfönster” om tio minuter där de har möjlighet att välja när de ska starta. Tanken från början med detta var att göra starten lite snällare för att om möjligt locka fler av de lite mer ovana seglarna. Själv föredrar jag förstås gemensam start, men har vant mig och hittat en del möjligheter även med denna startform. Det finns många faktorer som påverkar när man bör starta.
Efter som vi var en av de långsammare båtarna i vår startgrupp hade det kanske varit naturligt att starta sent för att slippa snabba båtar som kommer ikapp och stör. Men jag vill gärna komma iväg snabbt för att känna att det är race. Tanken var att starta så tidigt som möjligt, men samtidigt inte trängas. Fri vind är bland det viktigaste på en lite trång bana.
När vår startsignal ljöd var det oväntat många som trängdes på linjen för att ge sig av. Jag tror det var sju båtar av de elva i gruppen som i princip gav sig av direkt på signalen. Vi valde att vända och avvakta lite. Om jag minns rätt väntade vi två minuter innan vi gav oss ut på banan. Kanske borde vi väntat längre.
Men vi hade relativt fri väg på det första benet mot pricken Knytnäven. Vi kom ganska snart ikapp Aphrodite 22 My och Albin 78 Susanna och kunde passera på gott avstånd i lä. Vindvinkeln var bidevind, lite öppet med focken skotad i relingen. Jag tyckte vi gick bra jämfört med de vi kunde jämföra med. Vi närmade oss sakta Dehler 29 Gryffindor och den 12 meter långa Lady Helmsman Ladybird med Helene Kristiansson vid rodret höll sig på behörigt avstånd bakom.
Långt där bak hade Expressen Exter startat, sju minuter bakom oss, ensamma, helt i fria vindar.
Efter passering av Knytnäven bar det av lite mer åt nordost med mer släpp i seglen. Snart kom spinnakrarna upp och den sydostliga vinden vred ner mer mot syd. Vindstyrkan varierade också en hel del och vid den trånga passagen vid Hasselö kändes vinden riktigt tunn ett tag. Långt bakom kom de stora båtarna som startat i nästa grupp. De såg ut att ha betydligt bättre drag. Till och med den lilla Albin 78an knaprade in på oss där.
Vi närmade oss banans nordligaste punkt, Pipskär där jag tror Omega 34 Together med Johan Grevald rundade först. Som väntat var även Pogo 8.50 Pogong med bra. Även Rival 22 Chivas höll sig väl framme.
Efter rundningen bar det av åt sydost med en skapligt lång kryss. Vi valde att hålla oss åt öster med anledning av att jag trodde på vindvrid mot ost.
Tyvärr insåg vi ganska snart att vinden långsamt vred åt syd i stället. En lång vridning som aldrig verkade ta slut. Möjligen hade vi också lite tunnare vind igen, för bakom närmade sig några av de stora båtarna snabbt, och även Exter var oroväckande nära redan.
Vi valde att fortsätta på den östra sidan i hopp om att vinden skulle vrida tillbaka, men den fortsatte att vrida mot syd. Totalt vred det 40 grader.
Exter var i kapp oss vid södra udden på Grönsö och hade då tagit in sju minuter på oss, ungefär. Men när de väl var i kapp och vi seglade ungefär samma väg så höll vi ganska jämna steg med dem.
När vi sedan närmade oss Korholmen började vinden vrida tillbaka. Det var så dags nu.
Det där med stora långsamma vindvrid är vi uppenbarligen inte så bra på. Vi har missat sånt förr.
Från Korsholmen västerut mot Djupgrund följde en brant halvvind med spinnaker. Vi hade en tät kamp med Exter där de smet förbi snyggt i lä. Kanske hade de lite nytta av att vara fyra ombord, visserligen med en Torbjörn Blomberg med skadad högerarm. Vi var tre ombord där jag vid det här laget var ordentligt sliten. Det kändes stelt i ryggen och knäet, låsmuskeln antar jag, orkade inte riktigt när jag hoppade omkring på fördäck.
Det blev dock en helt okej rundning vid Djupgrund och på bidevinden mer mot Knytnäven kick vi till en början en aning snabbare än Exter. Men när vinden skiftade och vi hade ”ytterkurva” vid Knytnäven-pricken ryckte de åter någon båtlängd.
Spinnakern åkte upp igen och vi slet hårt den sista biten in mot mål. Bakom hade jag känslan av att vi ökat avståndet ordentligt, men det skulle knappast räcka till Lindmark/Lundén i Albin 78:an.
Exter, med Kalle Widlert och Torbjörn Blomberg ombord vann naturligtvis klassen. De krossade allt motstånd och var tre minuter före tvåan, Per och Philip Svahn i Pogo 8.50. Vi slutar sexa, men när jag kollar tiderna är vi trots allt mindre än fyra minuter från andraplatsen. Och då seglade vi som sagt bort oss helt på kryssen. Jag tror vi tappade mycket mer än fyra minuter där. Men jag ska också förtydliga att jag tycker att många gick fel på kryssen.
I den andra klassen, där jag av naturliga skäl har sämre koll på händelserna, så segrade Arcona 340 Tiki Minos med Johan Karlsson. Har ni hört det förr? En van och väntad segrare. Även här var det en klar seger med över fyra minuter ner till Nisse Nyström i Facil 35 Hambo. Däremot hade Nyström futtiga sex sekunder till godo på Anders Mathson Dehler 34 DD Funny.
Jag måste också nämna att det var åtta kvinnliga seglare med, minst. Jag har inte full koll på alla besättningar.
På Hambo seglade Anna Nyström. På Tango hade vi OxSS-tjejen Martina Thorn med oss. Helene Kristiansson seglade sin Ladybird med bland annat sin dotter Ida.
Efter seglingen ordnades after sail där arrangören bjöd på grillade hamburgare i samband med prisutdelning. Lite trassligt blev det dock när Gästhamnen, plötsligt, dagen innan tävling införde grillförbud i hela hamnområdet. Jag har svårt att förstå varför. Men vi bestämde oss för att hålla prisutdelning och grillning på Trosa Båtklubbs område vilket fick till följd att deltagarna fick sig en liten promenad runt. Grillmästaren lyckades dock glömma grillkolen i sin husbil, och med Trosa Marknad i stan tog det 20 minuter att ta sig runt för att hämta grillkolen. Det hade gått snabbare att ro över ån 
Ja, det delades ju ut ett pris till bästa klubb också. Pokalen hamnade i år åter hos Södertälje BS som med siffrorna 1+5+7 från totallistan klart tog hand om det priset. Trosa BK blev tvåa, men var aldrig riktigt nära.
Noterbart är att sju olika klubbar var representerade på banan. Men Östertälje hade inte en enda båt med. Någon mer från Trosa och Södertälje BS borde kunnat vara med. Totalt startade 20 båtar, vilket är okej, men nog borde vi kunna samla 25 eller kanske till och med 30. Det finns ju massor av seglare i närområdet.
På Tango seglade denna gång, förutom jag, Martina Thorn och Jim Qvarnström. Bra jobbat!