Lite sent kanske…Års-summeringar brukar ju publiceras runt nyår. Men bättre sent än aldrig!
Sjösättningen blev av första maj. Något senare än planerat. Dels hade vi en sprit logg-genomföring att byta. Sedan testade jag en ny bottenfärg på rodret som tog lite längre tid att fixa till än vad jag tänkt mig.
Målet brukar ju vara att sjösätta senast valborg.
Notstickshällan Race den 21 maj blev sedan årets första tävling sedan onsdagsseglingspremiären blev inställd på grund av för få anmälda.
Startfältet på Notstickshällan blev inte heller så stort, bara fyra deltagare. Men vi körde ändå.
Hyggligt väder med måttliga vindar passade oss bra. Tre personer ombord är dock inte optimalt. Är man två så kan man ju dra nytta av shorthanded-avdrag på SRS. Men fyra är mer optimalt för att få vikt på relingen på kryss och bidevind.
Nu gick det skapligt. Men ett stort misstag gjorde att vi med all säkerhet tappade segern. Vid första spinnakersättningen hade jag lyckats dra gajen under mantåget. Sedan fastnade fallet i knip mellan spridare och storsegel. Dessutom hade jag ju inte kopplat upphalet i spinnakerbommen, och det ska knytas. Allt hamnade på film och och vi seglade cirka 800 meter innan vi fick ordning på spinnakern.
Förberedelser är A och O, och man ska gärna kolla vissa saker ett par gånger innan start.
Vi slutade tvåa i resultatlistan, slagna med en minut av Albin 78 Susanna med Janne Lindmark och Hasse Lundén.
Tobias Lindahl var tredje länk ombord förutom jag och pappa.
Även den andra onsdagsseglingen blev inställd då för få seglare hade lust att anmäla sig.
I början på maj seglade vi Sörmlandsregattan, men starten blev inte den bästa. Jag sov dåligt och på morgonen lämnade en av gastarna walk over på grund av sjukdom. Åter bara tre ombord, men svaga/måttliga vindar även denna gång.
Vi började bra, men gjorde en del misstag en bit in på racet. Riktigt knepiga vindvrid på kryssen där vi inte alls kom i takt.
Vi slutade åtta totalt av tolv startande. Femma av sex i klassen. Inte bra!
Även här var det Tobias, jag och pappa som tog Tango runt banan.
Sedan blev det onsdagssegling till slut. Eller vi startade i alla fall. Det kom en vindpust just när vi skulle starta och sedan var det slut. Vi gav upp efter nån sjömil när det var helt blankt på vattnet. En skön kväll i alla fall.
Synd då vi hade en ny gast med oss som ville prova på kappsegling.
Onsdagssegling blev det till slut i början på augusti. Och för en gångs skull blåste det bra. Skummet yrde på vågorna inne vid hamnen på eftermiddagen, men det avtog lite till start. Det blev lite struligt igen innan start då vi inte riktigt hann med innan vi skulle starta. Storen var inte helt klar, men det var hissad i alla fall, och spinnakern kom upp till slut om än lite sent.
Åter igen var vi tre ombord, och den här dagen hade vi verkligen behövt en gubbe till på relingen. Vår tredje gast denna dag var en arbetskamrat till mig, Magnus Åberg, som knappt seglat tidigare. Och han är ingen tungviktare heller.
Vi slutade trea av tre, men vi är prestationsmässigt nöjda med racet.
Helgen efter var det så dags för Askö Runt. Tango var nyputsad på botten, och det behövdes nog då det väntades lätta vindar. Och lätt blev det.
Vi gjorde en bra första kryss ut mot skvallrans fyr där vi hände med de snabbare båtarna i klassen. Sedan följde en lång öppen bog där det gällde att leta vind och en lång spinnakerbog genom Bokösund. Vi gick riktigt bra.
Askö Runt
Men på sista kryssen från Djupgrund mer mot målet vid Fifong blev det lite panik ombord när vi tappade vindskiftena. Otroligt svårseglat vilket flera andra seglare vittnade om efter seglingen. Vi trodde vi körde bort oss helt här, och jag blev lite överraskad när vi på kvällen fick ett meddelande om att vi blev tvåa i klassen, och fyra totalt bara 30 sekunder från pallen.
På vägen hem öste vi vatten i kölsvinet, som vi anade var kvar efter att jag bytt blindpluggen till logg-givaren på morgonen.
I Besättningen ingick förutom jag och pappa, Tobias Lindahl och Tim Svensson.
Senare anade jag att det var något som inte stod rätt till med vattnet i kölsvinet. Så på måndag morgon cyklade jag snabbt ner till båten, och tittade in…och där flöt durken…
Det visade sig att det läckte i genomföringen till loggen. Troligen sprack den när vi hade båten uppe inför Askö Runt för bottentvätt. Och det kom in cirka en liter vatten i timmen…Det blev till att snabbt lyfta upp båten på måndagförmiddagen, beställa en ny genomföring igen. Fyra dagar senare var Tango i sjön igen. Tur att jag har ”service-personal” som inte har ett jobb att sköta 
I slutet på augusti genomförde vi ytterligare en onsdagssegling. Åter väldigt svaga vindar och vi körde på en avkortad bana. Kryss till svarthäll och läns tillbaka. Vi gjorde ett snyggt vägval ut på kryssen och tog hem segern. Denna gång seglade pappa och jag shorthanded, vilket ju inte var till nackdel i den lätta vinden.
Några dagar senare var det så dags för Höstseglingen som ju är en shorthanded-segling. Och precis som tidigare under året var det extremt lätta vindar. Från starten på Fågelöfjärden till Svarthälls Fyr tog det två timmar. Det ger en snittfart på cirka en knop.
Höstseglingen
Vid Svarthäll var i stort sett hela fältet samlat. Albin 78 som minsta båt och X-35 som snabbaste. Där kom vinden och det blev en skön segling runt banan. Inte mycket vind, men kanske tre meter i alla fall.
Vi lyckades nästan segla ifrån Albin 78an på resterande del av banan med det som behövdes för seger, men bara nästan. De vann och vi blev tvåa, slagna med 33 sekunder. Till tredjeplatsen hade vi 14 minuters marginal….
Helgen efter var det dags att bege sig av till Oxelösund för Arkö Runt, och väderprognoserna talade åter om lätta vindar. Och de fick rätt. Det tog oss en timme att komma ut till Vinterklasen i hamninloppet. Men vi gick bra.
Vi försökte segla närmaste vägen över Bråviken. Inga utsvävningar på nån kant. Vinden kom och gick, och vred en hel del. Vi hamnade mitt bland stenarna Klasgrunden och tvingades slå nån gång på ofördelaktig bog. Men vi gled ifrån våra klasskonkurrenter.
Klockan gick och när vi kom in i skärgården ner mot Lundarna var vi först i klassen i kamp med en annan av de snabbaste i klassen. De andra syntes inte till.
Vinden kom och gick som tidigare och det gick inte snabbt. Det började bli helst med båtar. Många bröt, och nere vid Lundarna valde även vi att sätta flaggan och lyfta fram motorn. Då var det i stort sett omöjligt att vi skulle hinna i mål innan maxtiden gick ut. Vi mötte några båtar, men de flesta hade valt att vända. Känslan var att vi låg bra till, troligen först i klassen, men inte totalt då flera av de större båtarna hade haft lite bättre vind i starten.
Jaja, så kan det gå… I besättningen ingick dagen till ära min bror Jesper, Tobias Lindahl och så jag och pappa förstås.
Och naturligtvis blåste det hård motvind och regnade dagen efter när vi skulle ta hem båten….
Sista Rycket!
En segling kvar…Och vädret upprepar sig. Spegelblankt på vattnet när Sista Rycket skulle avgöras. Vi i tävlingsledningen var förberedda och hade redan dagen innan valt att korta av banan. Men det blev även två timmar försenad start innan fältet kom iväg.
Vi var fyra tappra båtar på start och tillslut blev det i alla fall en skön segling. Men vi blev bara trea, åter slagna med 33 sekunder av Albin 78an. X-35 Sedna vann.
I besättningen var det bara pappa och jag denna gång, men lättvinden gjorde att det gick bra ändå.
I och med att Albin 78an med Janne Lindmark och Hasse Lundén tog andra platsen blev de också klubbmästare, en poäng före oss. Jag minns fortfarande trasslet på Notstickshällan Race…
Lätta vindar hela säsongen, Express-väder som våra motståndare kallar det. Men jag tycker inte att ”bleke” är Express-väder. Båten är visserligen lättdriven, men många båtar med genua går bättre när de väl har fått uppfarten, speciellt om det är lite skvalpig sjö som på Askö Runt och Arkö Runt.
Totalt sett var det ju en skön säsong. Bättre med lätta vindar än hårda i alla fall. Då slits grejorna mindre
Nu är det knappt tre månader till årets sjösättning, och jag har väl inte funderat så mycket på säsongen ännu.