Jag skojade lite i ett tidigare inlägg om att det var länge sedan det var riktigt blåsigt på Gotland Runt, och att det kanske var dags för ett race med riktiga vindar.
Idag på onsdagmorgonen har jag suttit och studerat väderkartor och det ser ut som att det finns risk för mycket vind, och mycket kryss.
Än så länge är det dock långt till start, och vi vet ju alla hur väderprognoser varierar i förväg.
De som nu inte gillar att kryssa kanske borde stanna hemma 
. Många prognoser visar på ostlig vind på söndag, vilket skulle innebära kryss-start och mycket motvind genom Stockholms skärgård. Runt fem meter per sekund inne i skärgården. Vad tycker seglarna på skolskeppet Gratia om att Kryssa ut till Sandhamn?
Natten till måndagen väntas vinden vrida till syd och öka. 17-18 m/s i byarna verkar inte otänkbart.
Under tisdagen vrider det över mot väst och sedan nord, och fortfarande ganska friska vindar.
Ett lågtryck ser ut att ligga över Gotland på söndagen för att sedan dra sig norrut. En hel del regn ser det ut att bli.
Det finns prognoser som visar på riktigt svaga vindar under tisdagen och sedan riktigt blåsigt på onsdag med vindstyrkor på över 20 m/s.
Men, det är långt kvar till start. Mycket kan hända. Men det ser i alla fall ut att vara ganska ostadigt.
1991 och 1993 var två mycket blåsiga Gotland Runt. Många båtar bröt båda åren och så även vi med X-95 X-iL. 1991 minns jag att det var en tuff natt mellan söndag och måndag och när vi under måndagen kryssade ner mot Hoburgen i solsken var vågorna höga som berg (kändes det som). När vi var nere i vågdalarna såg vi inte ens masttopparna på båtarna runt omkring oss. Det var riktigt jobbigt. Det var första året vi seglade X-95:an och den krävde lite av besättningen i hårda vindar.
Nere vid Hoborgen fick vi problem med storskotstravaren och vi beslutade oss för att vända och gå in till Ronehamn. Hade vi varit mer vana vid båten hade vi nog rett ut problemen och kört vidare.
Väl inne i Ronehamn låg en hel del båtar med olika haverier, bland annat en Banner 28 där en i besättningen åkt överbord vid två tillfällen. De berättade även att de fått ösa båten med hink under flera timmar.
Vi hyrde bil och skulle passa på att åka runt lite på ön. När vi just skulle åka kom en av killarna från Bannern och frågade om vi kunde köra han till Visby. Han hade fått nog och skulle ta färjan hem. De övriga på Bannern visade sig ovetande om gastens hemresa. Men så blev det.
Vi åkte sedan runt till olika hamnar och spanade in havererade deltagare.
Andra gången vi bröt var 1993. Även då blåste det ordentligt med vindar över 20 m/s i byarna. Vi hade väl inte gått bra under första natten men vi hade inga planer på att ge upp.
Klockan nio på måndag morgon satt jag och styrde på kryss i hög sjö, byig kuling och solsken. Plötsligt kändes båten konstig och när jag såg upp mot storseglet fladdrade det lite märkligt i toppen. Ett antal travare att gett sig. Och medan vi tog ner storen gav ytterligare ett par travare upp. De två översta travarna var sydda med band i toppskeddan, men de hade nötts av på något sätt, sedan blev det rena blixtlåseffekten när plasttravarna bara gick av en efter en. Totalt tio travare slets sönder och vi hade inga i reserv. Vi beslutade strax efter nio på morgonen att vända mot Fårö. Just när vi vänt fick vi samtal från Radio Sörmland via VHF. De ville ha en direktrapport i samband med nyheterna. Tack för det! Vi kunde bara konstatera att vädret var tufft och att vi just brutit tävlingen.
I Fårösund tog vi iland storseglet och flyttade upp lite travare från nederdelen av seglet så att vi i alla fall kunde segla med revad stor på hemvägen. När vi sedan gick över från Fårö mot Landsort var det så svag vind att vi fick ta till motorn för att ta oss hem…
1991 bröt 124 båtar och 1993 bröt 138 båtar tävlingen.