2025 års Gotland Runt startar söndagen den 29 juni, precis som de senaste åren söndagen efter midsommar.
Anmälan öppnades den 10 december och i skrivande stund är det knappt 30 båtar på listorna.
I år är det också Svenskt Mästerskap för doublehanded i ORCi.
Deltagarantalet är begränsat till 250 båtar. Förra året blev det 209 båtar till start så 250-strecket är nog säkert tror jag.
Bra att de är ute i god tid, KSSS. Nu väntar jag bara på att OxSS ska publicera inbjudan för 2star och Arkö Runt….
Datum för nästa års kappseglingar börjar dyka upp nu. Bland annat är Lidingö Runt planerat till 10 maj.
Lite närmare oss, i Oxelösund ser det ut som att doublehanded-seglingen Raymarine 2star startar den 25 maj.
Vad gäller Trosas seglingar är ingenting planerat ännu. Men i maj finns inte så mycket att välja på för Notstickshällan Race. Det lär bli den 17 maj. Det kan hända att det blir lite mer festligheter den dagen på klubben. Så se till att ha båten redo.
För övrigt hoppas jag att OxSS är ute lite tidigare i år med datum och inbjudan för Arkö Runt. Jag tror det finns potential för betydligt större startfält där. Men då gäller det att vara ute i dit och att synas ordentligt.
Här kommer ett gäng okända båtar från sommarens båtkoll i hamnen. En del är säkert one off-byggen. Men råkar någon veta mer så skriv gärna några rader.
Då har jag kommit till min lista över de kortaste båtarna i Trosa hamn under året. I alla fall de kortaste som jag identifierat. Det är flera små båtar, speciellt med tysk flagga, som jag inte har koll på.
De flesta av er har väl tagit upp båtarna för vintern nu. Då kan det ju passa bra att kolla in lite segling som live-sänds på nätet.
Först och främst pågår ju Americas Cup tävlingarna där huvudtävlingen, finalen i Americas Cup startar på lördagen. Storbritanniens INEOS Britannia har tagit sig till final mot försvararen Emirates Team New Zealand. Jag tror första start är kl 14 svensk tid.
I skrivande sund seglas det semifinalseglingar i Womens Americas Cup och Sverige har fått en lite knackig start. Där seglas finalerna på söndag. Ser ut att bli Storbritannien mot Italien där i final.
Här i Sverige är det dags för Seglingens Mästare där en stor samling svenska mästare tävlar i två dagar i korta spännande race på vattnen i Marstrand.
Jag kommer här att hålla ett öga på Trissjolle-laget där en före detta TBK-seglare finns med, Johnny Isdahl. Johnny som en gång i tiden var ”stjärna” i ungdomssektionen i Optimistjolle och E-jolle.
Sedan kan jag väl som sörmlänning hålla en tumme för OS-seglaren Josefin Olsson.
I dagens inlägg har jag sammanställt de tio längsta båtarna som besökte Trosa Gästhamn under sommaren. I alla fall de tio längsta som jag har identifierat. Det dyker ju upp en och annan okänd modell, och då är det ju svårt att veta exakt hur lång den är.
Många säger att det är grunt i hamnen och att det därmed är svårt att komma in med stora båtar. Men när man ser dessa kan man ju undra…var det högvattenjust dessa dagar?
För de som hellre vill se små båtar kommer naturligtvis en sådan lista nån dag.
Lite sammanfattningar på sommarens Båtkoll, nu när hemsidan verkar funka bättre. Tänkte i detta inlägg presentera de båtar som förekom oftast i hamnen under året. De elva vanligaste blev det….
Fyra båtar delar på plats åtta, bland annat denna Norlin-ritade skönhet, Omega 42.
…och en kanske inte lika vacker, men mer praktisk familjebåt i Maxi 999 från Pelle Petterson ritbord.
Och så Omega 36 som ju är ritad av Ron Holland.
Fyra modeller delar sedan på plats fyra, bland annat denna som är en Linjett 32.
Efterföljaren till Linjett 32 är Linjett 33 och sågs lika ofta i hamnen i år.
En äldre båt är Hallberg Rassy 31 Monsun, designad av Olle Enderlein.
Och så Comfortina 32.
På tredje plats Pelle Ps Maxi 95 där jag räknade till tio olika båtar under sommaren.
Denna kanske är lite oväntad på topp-listan, Nauticat 33/331 på andra plats.
2023 toppade Linjett 32 före just Scanmar 33 och Nauticat 33/331.
Fler ”listor” från sommarens båtkoll kommer. Till exempel längsta båtarna och kortaste båtarna…
För två år sedan målade jag Hempaspeed på rodret för att testa färgen inför ett eventuellt byte på hela botten. Till en början såg det lovande ut. Den var mycket enkel att hålla ren, men fram mot hösten började lite av färgen att flagna längs vattenlinjen. Under vintern lossnade i princip all färg. Det var som att slita av en vinylfolie från rodret. Inför förra sommaren blev det ingen färg alls på rodret då det var för kallt för att måla innan sjösättning. Den sommaren körde vi med bara grundfärgen vilket funkade förvånansvärt bra. Bättre än många vanliga bottenfärger.
Till denna sommar valde jag att fixa till rodret. Det förvarades hemma under vintern och jag lagade oss spacklade upp skador. Slipade och målade primer och sedan Hempaspeed enligt alla instruktioner. Rätt temperatur, rätt luftfuktighet och rätt tidsintervall mellan målningarna.
Under sommaren har det funkat bra. Rodret har varit mycket lätt att hålla rent. Vid upptagning och bottentvätt i augusti spolade jag bara av rodret med en vanlig vattenslag och det blev rent. Några ”snäckor” hade häst nedtill, men dessa behövde jag bara peta lätt på så föll de av.
Vid upptagning i slutet på september var jag försiktig med högtryckstvätten, ändå släppte färgen på flera ställen. Hela rodret är fullt av blåsor där Hempaspeeden släppt från primern.
Det är ju tveksamt och jag vågar måla denna färg på hela botten med tanke på allt arbete som krävs. Och sedan kanske den lossnar efter ett tag…
Frågan är om det finns några andra alternativ. Hempels Hard Racing som jag har på botten nu slutar säljas 6 januari, men jag har köpt på mig för så det räcker för våren. Men sedan måste jag nog ha något annat. Men vad vet jag inte.
Ett annat problem med Hempaspeed är ju att man inte får slipa färgen efter målning. Det gör ju att det är svårt att ”laga” till exempel på köl och roder. En skada som måste spacklas och fixas måste sedan målas med primer och sedan Hempaspeed inom ett visst tidsintervall och hur gör man då om man inte kan slipa lagningen efter målning?
En lösning är ju att sluta segla…. För att ha båt i Trosas vatten utan bottenfärg är en omöjlighet. Utan färg är det tvätt en gång i veckan som gäller, och det blir dyrt om man som jag inte tycker om att bada.
Vi tog hem klubbmästerskapet 2024. Passande att det var 50-års-jubileum på kappseglingsbanan då för pappa.
En vinst är en vinst. Men det ska sägas att konkurrensen inte är så bred. Vi hade jämna resultat och det lönade sig i längden. Jag tycker själv att vi seglat riktigt bra i år. Vi blev trea på Notstickshällan race i maj, men jag tycker att vi seglade bättre än vad resultatet visar. På Sörmlandsregattan blev vi fyra totalt och bästa Trosa-båt. Även där tycker jag att vi gick riktigt bra med tanke på förutsättningarna.
En onsdagssegling vann vi och det var skönt, även om just placeringen inte betyder nått i KM-sammanställningen. På onsdagarna räknas främst deltagandet.
I Trosa BKs KM räknas alla klubbens tävlingar samt sammanställningen av onsdagsseglingarna. Dessutom ges bonuspoäng för deltagande i till exempel Askö och Arkö Runt.
Grattis alla som seglat ombord på Tango i år: Jim Qvarnström, Tobias Lindahl, Eva Simonsson, Martina Thorn, Daniel Berglund och Olle Björkvall. Och så jag själv då förstås. Hoppas att jag fick med alla där.
Ja, delar av sidan kanske ser lite konstig ut. Jag försöker fixa till lite saker som släpat efter. En gång i tiden hade jag mer koll på sakerna bakom hemsidan. Men tiden går fort och jag har varit dålig på att uppdatera wordpress-systemet, och tydligen annat också. Och just nu vet jag inte var jag ska börja. Råkade uppdatera ”temat”, själva mallen för utseendet, och därav hände det lite oväntade saker.
Jag borde uppdatera wordpress, men kan inte då jag antagligen måste uppdatera PHP-verisonen först. Men kanske går inte temat ihop med PHP, så kanske måste jag fixa temat först…vet inte just nu.
Ska se om jag hittar nån som kan hjälpa mig lite…. Men, det går ju all läsa på sidan.
Ja, så var seglingssäsongen helt över. Idag tog vi upp båda våra båtar. Pappas Mistli och min Tango. Som synes på bilden ovan var det klarblå himmel och solsken. Men morgonen var kylig och det var till och med frost på vissa ställen på bryggan.
Alla båtar kom upp utan problem, och SubLift-förarna skötte sig utmärkt.
Tango är nu redo för vintern. Pressenningen ligger på över ruffen och båten står stadigt.
Men, Hempaspeed-färgen vill inte riktigt funka på rodret. Den har gjort sitt jobb under sommaren, men precis som förra året har färgen släppt och lossnar därmed i stora flagor när jag spolade med tvätten. Jag vet inte om det är rodret som det är fel på eller färgen. Och det känns riskabelt att måla den färgen på hela botten i vår. Jag har ju ingen lust att ta bort färg varje år.
Nu har jag färg så jag kan fortsätta med Hempels Hard Racing Copper även i vår. Men vad ska man ha sedan då?
I onsdags mastade vi av våra båtar. Vi hade bokat en tidig morgontid vid klubbens mastkran, 08.00-09.30. Men vi var där lite tidigare. Nattens regn hade upphört, men det blåste friskt från sydväst. 70 meter vid Landsort, men en bra vindriktning för avmastning. Det kan ju vara lite känsligt med starka vindar när man ska masta av eller på. Nu kom vinden i stort sett framifrån, så det funkade bra. När vi lyfter masten brukar vi låta förstaget sitta kvar vilket kan ge lite extra stadga och säkerhet. Vi är ju oftast bara två när vi mastar av.
Som vanligt flöt det dock på bra, och snabbt. Tror pappas båt tog 20 minuter, inklusive transporten från bryggan till mastkranen. Har man förberett maximalt så är det ju nästan bara att lyfta av masten.
När våra båtar kommer till mastkranen är alla trimtampar och fall losstagna. Akterstaget och undervanten lossade. Masten behöver bara stå med förstag och toppvant och då går avmattningen snabbt. Båda båtarna var tillbaka vid sina bryggplatser och masterna låg inpackade i mastskjulet innan klockan 09.00.
Till våren ska jag komma ihåg att spinnakeräfallet måste träs i igen då det ju åkte ur masten vid den sista nedtagningen på Sista Rycket.
På söndag är det dags för upptagning. Sedan är det sju månader till sjösättning….
Årets sista kappsegling är avklarad, och det blev en riktigt skön segling i varmt sensommarväder och med ganska måttliga vindar. Väderprognoserna innan start visade på en kallfrontspassage under dagen med vridande vind från nordväst till ost. Fronten var dock relativt svag så vindstyrkan såg ut att bli ganska lugn, 3-4 meter ungefär och lite moln fram på eftermiddagen.
För att slippa ragga en massa funktionärer så här sent på säsongen kör vi detta race enkelt utan start- och målbåt. Vi startar med individuell start och har en startpunkt vid en prick ute i skärgården.
Röda pricken vid Lindholmarna fick duga som start- och målpunkt.
Fyra tappra deltagare kom till start. Jag kan ju tycka att det borde vara fler när solen skiner, temperaturen når 20 grader och vinden är bekväm för de flesta.
Förutom Tango med mig, pappa och idag Olle Björkvall ombord deltog även X-35 Sedna med Torbjörn Blomberg med besättning, single handed-seglaren Joakim Lindholm från Nyköping med sin X-332 Appli X och Peter Sagerstrand och Mia Turai med Comfortina 39 Bagheera.
Vi startade först, kl 10.30, i kraft av att vara långsammaste båt. Cirka 10 minuter efter följde de övriga. Vinden i starten var nordväst och ganska lätt, men det blåste i alla fall. Vi fick upp spinnakern och gled iväg i runt 3 knops fart.
Det blev en ganska långsam resa större delen av sträckan ut över Askö-fjärden. X-35 Sedna kom dock med en ryslig fart och var om oss redan innan vi passerat halvvägs ut till pricken vid Örudden. De måste ha haft bättre vind bakom oss.
Till en början var det läns och vi gjorde en gipp strax efter start. När vi kom längre ut vred vinden sakta mot norr och med fartvind blev det lite närmare halvvind i höjd med stranden på Askö.
Väl ute vid rundningen av röda pricken vid Örudden klockade vi Sedna till cirka 9 minuter före oss. De var alltså 22 minuter snabbare än oss på en dryg timmes segling. Vi var överkörda!
Men nu följde en ganska lång kryss, och där kan mycket hända. Vi förväntade oss att vinden skulle fortsätta att vrida mot nordost och därför blev det ett långt slag ut mot östra sidan på Askö-fjärden. Framför oss såg vi att Sedna föll kraftigt. Bara att köra på och möta vindvridet.
Vi slog närmare Duvskärshällarna, men inte allt för nära. Vi anade ju en fortsatt vridande vind så vi måste ha lite marginal att lova på.
Vi seglade på upp mot Torskklubben och vinden vred lite fram och tillbaka, men inga större vrid. Kanske ökade vinden lite. Sedna gick samma väg ända upp mot Fifångslandet, medan vi valde att slå ett slag upp mot Vattklubben. Lite för att just inte följa samma spår som Sedna. Vi slog dock tillbaka ganska snart och styrde upp mot Fifång.
När vi närmade oss Fifång såg vi Sedna som passerat Fyren på ön falla ordentligt på ett nordvästvrid. Okej…då blir det till att hålla sig nära Fifång för att ta det vridet. Och det tror jag gick bra, för det kom ett vänstervrid när vi låg nära Fifång. Efter vridet fortsatte vi längre österut denna gång. Nån gång ska väl ostvridet komma…
Sedna försvann norr om Fifång och vi jobbade på och tyckte det gick ganska bra. X-332 Apple X bakom oss kom inte närmare, vilket de borde göra i denna vind.
Vi passerade norr om Fifång och Sedna var så långt före att vi aldrig såg när det gick i mål vid Lindholmarna. I höjd med Svarthälls fyr hade vi med kursändring och vindvrid fått en vindriktning som tillät spinnakern att hissas igen. Det blev brant, men gick bra. Et tag i alla fall. Sedan vred det mot några grader och det var rätt knepigt att hålla kursen mot målpricken. Vi bestämde oss för att ta ner igen.
Precis när jag står vid masten för att lossa fallet kommer spinnakern nedflygande. Första tanken var att nån annan släppt fallet…sedan ropade jag, spinnafallet gick av…och så föll seglet i vattnet. Ett kort ögonblick tänkte jag också att det var seglat som gick i bitar. Men det hela berodde på en dålig knop. Jag knyter alltid fallet i spinnakertoppen, men ofta med en vanlig dubbelknut som går snabbare och tar mindre plats än en pålstek till exempel. Men uppenbarligen var denna knut dålig idag. Kanske hade den fastnat vid nån gissning och slitits upp. Spinnakern kom ner, och fallet var kvar där uppe. Som tur var så var det ju årets sista nedtagning. Jag har hela vintern på mig att trä i fallet igen. Vi gick i mål 13.23 och de andra tiderna kom in via SMS och jag knappade in dessa i mitt kalkylblad på ”paddan”. Sedna vann klart och vi blev tvåa. Apple X blev klart efter oss och Bagheera var ytterligare några minuter efter.
Noterbart är att vi slår Sedna från Örudden till mål med två minuter på beräknad tid. Och det känns ju riktigt bra.
Totalt sett en bra segling och även skön. Men nu är det slutseglat för i år.
