Sju båtar var anmälda till den 51:a upplagan av Trosas kappsegling Notstickshällan Race. Två av dessa lämnade walk over, X-332 Appli X och Birdie 24 Asta. Den senare tråkigt nog med ett skörat storsegel på vägen till Trosa på fredagkvällen. Just den båten hade jag gärna haft med på banan. Dels för att det är en mindre båt och det är kul att visa att det går att race även med små gamla båtar. Sedan är det ett glatt gäng unga seglare, och det behövs bland alla gubbar där jag är en av de yngsta med mina 57 år.
På lördag morgon upptäckte Jim att Windexen var trasig. Halva pilen var borta. Hade den blåst söder under fredagen? Eller var det måsarna som haft lekstuga på den?
En trasig Windex. Foto: Eva Simonsson
Att segla utan Windex skulle visa sig vara betydligt knepigare än vad jag trodde.
Temperatuen var måttliga sex plussgrader. Regnet började falla redan innan vi lämnat bryggan. Och vinden var svagare än väntat.
Vid start blåste det från nordost kanske tre meter per sekund. Tyvärr tänkte jag lite fel och planerade därmed starten lite galet. Men vi kom iväg bra ändå högst upp vid startbåten. Som ofta är alla lite tidiga och det blir ledigt där i sista stund.
Det blev några slag ut mellan Fågelö och Krogskär och redan här fick vi erfara hur det är att segla utan Windex. Vinden lättade och tell talesen i seglen klibbade fast. Och noll känsla i rodret. Jag letade andra saker att tejpa upp i riggen som vindriktningsvisare, men i en tom Express finns inget extra. Att vara rorsman i dessa förhållanden är nog det svåraste som finns.
När vinden var som lättast tappade vi farten. De större båtarna försvann oroväckande långt före och Athena 34 Vivett gled iväg. Till och med den tunga Gambler 35 gick snabbare. Men snart hittade vi farten igen.
Vi passerade Svarthälls Fyr och slog upp mot pricken Knytnäven där täten med X-35 Sedna redan passerat och satt spinnaker på vidare färd söderut mot Oxnö.
När vi passerat pricken var ju frågan, när kan vi sätta spinnakern? Vilket håll blåser det ifrån? Att det var för om tvärs insåg vi med tanke på skotningen. Men hur mycket för om? Skulle vi bära spinnakern. Till slut skickade jag upp seglet, men det var brant. Vi fick pina oss förbi Bergholmarna.
Ner mot Oxnö närmade vi oss Athenan som seglades single handed utan spinnaker. Vi såg framför oss att Dehler 24 Funny Too hade brant att ta sig upp vid Oxnö.
Vinden ökade tillfälligt och vi loggade närmare sex knop ens stund.
Sydväst om Oxnö/Tallhomarna tog vi ner spinnakern och en lång kryss upp mot Djupgrund väntade. Till en början styrde vi rakt norrut, men vinden vred snart mot 40 grader och vo slog över mot ost. Det lättade ordentligt och norr om Oxnö var det spegelblankt på vattnet. Athenan passerade strax före oss på slagen och långt bort såg vi X-35 Sedna och Dehler 34 Funny Too kryssa mot den gröna pricken Djupgrund. Där såg det ut att vara mer vind.
Athena 34 Vivett valde att gå österut mot Fifång där det låg ett vindstråk. Jag bestämde att vi skulle hålla på vårt nordliga spår. Norrut såg det ut att blåsa, men vi skulle genom bleket först. Det blev kämpigt, men efter många minuters guppande kom vi till vinden. Vi gick en bit till och slog sedan med kurs mot Djupgrund. Sedna hade vi redan mött på sin väg mot mål. Flera distans före oss. Strax efter slaget i höjd med knytnäven mötte vi även Funny Too. Det kändes som de var en evighet före oss. Men nu kom vinden. Hela besättningen på relingen. Äntligen! Men var tog Vivett vägen? Jodå, vi passerade på behörigt avstånd före Athenan och när ett sådant vägval går hem känns det riktigt bra.
Och slaget visade sig vara på exakt rätt ställe får vi nådde upp till Djupgrunds-pricken exakt utan att varken pina eller falla.
Jim vid rodret, Oscar på spinnakerskotet och jag på relingen. Eva bakom kameran.
Vi rundar tajt och får upp spinnakern. Vinden ökar lite till och i byarna loggar vi en bit över sju knop på halvvind. Det tar inte lång tid innan vi är nere vid den röda Lindholms-pricken där vi tar ner spinnakern och styr in mot målet på Fågelöfjärden.
Den betydligt längre Athenan börjar närma sig, men vi håller den bakom oss in i mål. Båtarna framför oss är redan borta från fjärden, och lika långt bakom oss är Gamblern som händes av när det blev kryss i lättvinden.
Regnet hade upphört under seglingen, men det var riktigt kyligt stundtals. Vid målgång hade jag fått upp värmen, men strax efter start var det väldigt kallt om händerna. Jag seglar helst utan vantar, då det är lättare att pilla med schacklar och tampar utan vantar.
När tiderna blev officiella, ja, det är ju jag som räknar så jag får ju se resultatet först… Så var det jämnare än vad jag väntat mig.
Dehler 34 DD Funny Too med Anders Mathson och Niklas Svensson segrade med drygt två minuters marginal till X-35 Sedna med Torbjörn Blomberg och Kalle Widlert, och även Hasse Lunden ombord.
Vi slutade trea, fem minuter efter Sedna. Det kändes som det var minst en kvart…
Vivett blev två minuter bakom oss och Gamblern slutade på femte plats.
På Tango denna dag seglade förutom jag även min ständige rorsman och pappa, Jim som bemästrade de knepiga förhållandena. Eva Simonsson var också med som ofta de senaste åren. Fjärde besättningsmedlem var denna gång Oscar Fällman, som för första gången fick segla Express. Bra jobbat och tack för denna gång.
Fredrik var kvar på klubben, liksom Thomas som också är sunblift-förare. Så det var snabbt gjort att få upp båten igen.
