Idag lördag seglades Notstickshällan Race, årets första kappsegling. Och vilken dag det blev. 25 grader varmt (kanske inte riktigt) sydvästlig vind som ökade under dagen till runt sex sju meter.

Vi seglade Tobias Linjett 33 för första gången på race, och det var första gången vi hissade spinnakern på den båten. Men det skulle visa sig gå riktigt bra.

Tobias och jag var på plats vid båten redan klockan åtta, en timme innan ”rorsmansmöte” och tre timmar innan start.
Vi drog spinnakergajar och provhissade spinnakerbommen. På min tidigare Express hade vi ju spinn-bommen ständigt kopplad i en påse på storbommen. Här sitter den upphissade frampå masten. Vi valde att ha allt kopplat men att ha bommen liggande på däck.

Vi drog i suggor och uttal för fockskot, och bytte ut lite krångliga skruv-schacklar mot enklare snabbschacklar.

Trots att jag inte hörde eller såg startsignalen för fyra minuter, och därmed missade startklockan så gjorde vi en riktigt fin start och var först över startlinjen med Funny Too bakom i lovart.
De snabbare, X-35 och Dehlern var dock snabbt förbi.
Det blev en bidevindsstart och vi höll riktigt bra fart trots den lilla självslående focken. Athena 34 Vivett med Peter Liedholm och son hotade nära bakom, men när vi föll av vid Lundholmarna och satte spinnakern drog vi i från.

Strax efter start. På relingen Tobias, vid rodret Jim. Foto: Emil.

Vi drog i från Athena ordentligt på slören upp till Djupgrund, vilket vi också ska göra. Men på kryssen ner mot Oxnö var den ikapp och förbi igen. Vi hade just vid Oxnö oflyt med ett stort vindvrid, men ska inte skylla för mycket på det. Vivett hade nog passerat förr eller senare ändå.

I rundningen runt Oxnö var vi lite fega och gippade första innan vi hissade spinnakern. Vinden hade ökat lite från starten, och vi såg de två i täten hissa sent, så vi blev lit tveksamma.

Halvvind/slör upp mot Knytnävens prick och vi tuggade ikapp Athenan, men vid rundningen tog vi det säkra före det osäkra och bromsade oss kvar bakom och rev spinnakern för att inte hamna i trångt läge i rundning. När vi kört några race till och fått in vanan gör vi nog inte så igen

In mot mål blev det sedan en iten öppen bidevind och den mer lång-smala Athenan höll undan och gick även ifrån lite.

X-35 Sedna var klart först i mål, före Dehler 34 Funny Too, och båtarna bakom var klart distanserade.
Det kändes rätt klart att vi skulle sluta på fjärde plats i racet. Vilket vi också gjorde när resultaten presenterades.

Att sedan Athena 34 Vivett skulle vinna trodde jag inte riktigt. Men så blev det. X-35 Sedna slutar tvåa före Dehler 34 Funny Too, och vi blir fyra med Linjett 33 Caprice. Avståndet upp till Funny Too var dock mindre än jag trodde.

Placeringen är dock inte så viktig. Det viktiga är att allt funkade. Vi fick upp spinnakern och hittade ett hyggligt trim. Självslående fock på rulle är ju inte optimalt, men jag tyckte den gick förvånansvärt bra. Nu är det bara att köra mera för att lära sig hitta tampar och trim, och känsla.

Sedan finns det en del material att förbättra så att saker och ting flyter på i manövrarna. Fockrullen kärvar lite, vilket ställer till det vid segelbyten. Och vi funderar på nån form av spinnakerboms-hållare på storbommen.

Bland de sju deltagarne gillar jag att det var en deltagande båt från Oxelösund med på banan. Wilhelm Tengroth med besättning seglade hit i går med en maxi Racer för att sköra TBKs lilla tävling. Men några SBS-båtar tog sig inte hit. De låg nog i Fifångs-viken och latade sig

På Caprice seglade idag förutom jag även min pappa Jim, båtens ägare Tobias och den fjärde i besättningen idag var Emil Jungnelius. Bra seglat allihopa.

RESULTAT >>>

På onsdag är det onsdagssegling, kanske utan båtägaren Tobias. Hoppas vi får några motståndare på banan då.

Idag på morgonen blev det mätning av focken till Caprice. Båten är ju bara utrustad med självgående fock som försegel, och normalt bryr jag mig inte så mycket om mättal, då det finns annat som är viktigare. Men det är ett stort handikapp med självgående fock vs genua. Så nu har jag läst på i en vecka hur man gör, för att göra riktigt och så tog vi i land focken och mätte på bryggan. Inte speciellt svårt. Tobias var naturligtvis på plats och hjälpte till att hålla koll på måttbandet, och en annan numera Linjett-ägare, Tim dök förbi och bidrog.

Tim som har en Linjett 37 kanske också dyker upp på någon kappsegling vad tiden lider.

För Caprice är planen nu att komma ut en stund nästa helg för att känna på båten och hitta tampar och hur saker funkar.  Det är långt ifrån en väl inkörd tävlings-Express. Självslående fock… tysk skotning… och den väger nästan som tre Expresser. Sen ska suggor och barberhaul för focken lösas på ett eller annat sätt.

Några resultat-mål för Notstickshällan Race har vi inte. Vi ska ta oss runt och ha kul. Sedan får vi se om vi kan utmana någon i resultatlistan.

Visst finns det en Linjett 33 i Östertälje BK? Vågar den sig ut för att möta oss på nått race i sommar?

Jag har ju som bekant ingen båt längre, och det är är rätt skönt att slippa vissa saker. Men segla är kul och skönt.

Nu är det klart att jag får segla alla Trosas kappseglingar och onsdagar. Det är min kollega i TBKs seglingskommitté och även min tidigare gast, Tobias som i höstas köpte en Linjett 33. Denna kommer vi nu att köra med på Trosas samtliga race.

Även min pappa kommer att vara med.

Några högre mål har vi inte. Inte ännu i alla fall. Tobias har seglat båten många gånger då det är en tidigare charter-båt som han med familj seglat de senaste somrarna. Men båten är inte racing-utrustad. Men vi tar att race i taget så får vi se vart det leder. Vi bidrar i alla fall till deltagarantalet.

Första helgen i maj seglar Tobias hem båten till Trosa. Sedan får jag väl inspektera Och kanske hinner vi ut en sväng innan första tävlingen för att se hur saker och ting funkar. En fem ton tung Linjett är inte riktigt som att segla Express.