• Watski 2star-rapport från Dehluxe

Här kommer ytterligare en rapport från Watski 2star. Och även denna story kommer från en Dehler 36. Denna gång är det Patrik Norrgård och Ulf Sjöström på Dehluxe som berättar….

”Efter ytterligare ett fantastiskt seglaräventyr på Östersjön kan vi nu sitta lugnt, varmt och skönt och rekapitulera vad som egentligen hände under de 3 intensiva dagarna med amibitiösa och superduktiga seglare flygande mellan fastlandet och Gotland i diverse väderförhållanden. Vår ambition låg ”låt oss göra så bra vi kan” då vi i princip inte hade hunnit seglat någonting innan start på grund av tjänsteresor och andra oviktiga aktiviteter. Vi hade inte ens hunnit tagit ut ett SRSv mätbrev. Då vi vann klassen förra året visste vi att vi kan segla fort och bra men som alltid skall mycket klaffa för att man ska vinna. Efter startskottet sjungit i luften på onsdag kväll stävade vi ut mot Gustav Dalen och förskansade snabbt en 3e plats i starten men med ”Krut” flåsande i nacken och vi kämpade för att komma ifatt ”La Ganadora” och ”Ottila 2 af Petersburg”. Resan från Gustav Dalen till Visby gick inte som vi ville. I den relativt lätta vinden var det svårt att hålla samma fart som  Arconorna och Grand Soleil. Dock var vi bra med i matchen ända fram till slutet då vi hamnade väster om rhumbline vilket var ödestigert och hamnade ca 10-15 min efter de sista båtarna i klassen. När vi anlöpte Visby hamnade vi som många andra i stiltjet och lade på ytterliggare 45min till de sista båtarna i klassen. Det var med veck i pannan som vi vek seglen och somnade in för några timmar då vi hade ca 80min fram till ledande båten i vår klass och totalt hamnade vi på 78e plats!! Vi bestämde att vi skulle lägga detta bakom oss och vis av erfarenhet så vet vi att racet inte är slut föräns mållinjen är passerad och det är många sjömil kvar dit!

Yrvaket 1.5 timme innan start vaknade vi och gjorde snabba förberedelser för ny start. I hamnen var vi övertygade om att Genua 1an var rätt val men detta omreviderades relativt kvickt då vi stävade mot startlinjen. Vi hissade Genua 3an och skiftade halvägs till Västerviks angöring till Genua 1an och behöll den in till mål i Oskarshamn. Resan från Visby till Västerviks angöring blev som förra året en transport och det blev intressent först efter rundning av Västerviks angöring. Vi bedömde att närhet till fastlandet var vinnande drag och vi hade bra speed ända fram till rundningen av Blå Jungfrun och kryssen in till Oskarshamn. Bättre resultat detta ben då vi hamnade på en 8e plats totalt. Vi visste från början att avgörandet skulle komma på slutet och vi kände att de 80 minuter som vi behövde segla in fanns inom räckhåll så vi laddade ordentligt med så mycket sömn och mat som möjligt. Dock kände vi att det skulle vara väldigt svårt att komma ikapp systerbåten ”Rut” som seglade andra benet med bravur. Vi stävade ut mot starten kl 11.47 i Oskarshamn och startade 20 sekunder efter starttid och till vår förvåning blev återkallade. Efter rivning av spinnare och en rundpall så startade vi på nytt samtidigt som vi försökte komma i kontakt med startteamet på land. Efter några samtal visade det sig att återkallelsen var felaktig och vi fick en 5min kompensation för detta. Efter detta höll vi spinnaren i luften ca 20min innan nordan vinden blåste in och vi hissade Genua 3an, vi visste att det skulle bralla i och undvek Genua 1an, vilket visade sig vara rätt. Efter rundning av Blå Jungfrun vet ju alla vid det här laget att vind och vågor växte succesivt och vi revade halvvägs till Ölands Norra där vi slog in mot land för att hoppas på lite mer sjölä för att eventuellt byta till Genua 4an. När vi slog strax efter Västerviks angöring var det uppenbart att sjölä inte infann sig och vi tog det andra revet i storen då vinden tilltog ytterlilggare och slog ut till havs igen. Det visade sig vara vinnande att ha ett större försegel för att få driv genom den grova sjön och vinden var ju inte den svåraste komponenten i seglingen. Mitt i natten gjorde vi det sista slaget vid Häradsskär för att sträcka hela vägen upp till Gustav Dalen, vilket var mentalt den svåraste sträckan pga trötthet, mörker och kyla. Vi hade då också fått problem med storseglet då topphornets travare brutits sönder varvid storen tappade formen. Efter en varm matlåda återfick vi energin och kämpade oss fram till Gustav Dalen, vilket kändes som målgången bara för att snabbt vakna upp till ökande vind vriden åt väst och ytterliggare krabb sjö med flera slag in till mållinjen. Sista benet kändes bra redan från början och vi kände på oss att detta skulle ha en stor betydelse för slutförandet av detta års Watski2Star. Det var mycket diskussioner om SRS talen innan start och vi kan väl konstatera att en hundradel i SRS har mindre betydelse under dessa omständigheter – dock har vi bestämt att vi skall ta ut ett SRSv mätbrev till nästa år! Ingen var gladare än oss att komma i mål men ännu gladare att vi faktiskt vunnit sista benet och dessutom seglat in på näst snabbaste tid! Som vi sa i Visby ”It aint over until the fat lady sings” – ge aldrig upp!

Slutligen vill vi tacka arrangören som har gjort ett fantastiskt jobb och fattat rätt beslut kontinuerligt innan och under genomförandet av seglingen – vi syns igen nästa år med nya krafter och som alltid under nya förutsättningar.

Hälsningar från Dehler 36 SWE 14 ”Dehlux” med besättning Ulf Sjöström och Patrik Norrgård”