I helgen seglades det Sörmlandscup i Trosa igen. För 25:e gången arrangerades tävlingen Lions Kanna i Trosa. Då, för 25 år sedan hölls tävlingarna ute på Fågelöfjärden, men nu mera seglas det inne på Stadsfjärden/Tureholmsviken. Publikvänligt och bekvämt ska det ju vara. Det finns dock vissa problem med att segla inne vid hamnen. Det är grunt, så grunt att man ofta fastnar med masten i botten om man kapsejsar. Det är också en hel del sjögräs som fastnar i roder och centerbord.
Jag har haft funderingar många gånger på om det inte finns nått bättre ställe att förlägga Trosas Sörmandscuptävling på. Behöver det vara ”publikvänligt” när ändå ingen tittar på?
Deltagandet har på senare år trots allt ökat igen efter en långvarig nedgång under 90-talet och början på 2000-talet. I år blev det till slut 26 startande, men sex av dessa seglar för klubbar utanför Sörmland. Och hemmaklubben Trosa lyckades bara få ut två seglare på banan. Inte så bra kanske.
Vädret på morgonen var allt annat än seglingsvänligt. Regnet strilade ner och vinden var svag. Första seglingen på stora banan blev en seg historia där den redan svaga vinden avtog och laserseglarna tog nästan en timme på sig att segla runt banan. Vinden vred också, mot syd vilket inte rapporterna talat om.
På gröna banan kämpade de mer ovana seglarna. Örebroseglaren Max Bergström dominerade stort och lär nog ha gjort sin sista segling i den gröna gruppen. Hemmaseglaren Alice Cramer som inte har speciellt mycket rutin från tävlingsbanan slutade tyvärr på nionde plats av nio. Men enligt de funktionärer som skötte seglingarna var det ovanligt duktiga gröna seglare. Bra starter och bra koll på vindar och motståndare.
På stora banan seglades det i tre klasser. Optimist, Zoom 8 och Laser Radial. Bland optimisterna var det ofta ett väldigt samlat fält. Trots det var det oftast samma seglare i täten. Strängnäs Philip Lindblad var den som vann mest. Tre spikar på fyra starter. Klubbkompisen Oskar Svensson och hemmahoppet Oscar Fällam hängde med bra och bada två hade bra häng på Philip. Svensson blev till slut tvåa och Fällman tog tredjeplatsen.
Philip Lindblad, vinnare i Optimistjolle.
Efter första racet kortade vi banan ordentligt. Vinden kom också tillbaks en del så det blev riktigt segling på fjärden.
Det var rätt intressant att se hur vissa seglare plötsligt seglade mycket bättre när det blåste lite mer. Några hade stora problem när det var riktigt lätt vind.
I Zoom 8-klassen var det rena klubbmästerskapet för Oxelösund. Men till slut blev det en Nyköpingstjej som satte Oxelösundarna på plats. Tove Larsson- Emil Nilsson blev tvåa.
Tät kamp mellan Zoom 8-seglarna.
I Laser Radial var det fyra seglare från Oaxens Bk samt Västeråsseglaren Hugo Björklund. Hugo som för nån vecka sedan tog en topp-placering i regionkvalet i Optimist.
Kampen om segern stog här mellan Hugo och Oaxenseglaren Max Freiman. De tog varsin seger i de två första racen. När vinden plötsligt ökade i race tre vägde Hugo lätt mot Max. Även Henny Dahlberg tog sig in före Hugo och det var upplagt för Max inför sista racet. Men vinden avtog något igen och Hugo tog initiativet. Max seglade bort sig och det blev Västeråsseglaren som tog segern i Laser Radial.
Hugo Björklund, vinnare i Laser Radial
I regattan ingår en lagtävling om den stora pokalen Lions Kanna. ”Kannan” är skänkt av Lions Club i Trosa och är ständigt vandrande.
Tyvärr blev det en lite tråkig historia där jag lyckades räkna fel och utse fel klubb till vinnare av det ståtliga priset.
När jag upptäckte mitt misstag var pokalen redan många mil härifrån.
Efter en tung kväll med diverse mail och telefonsamtal är dock saken utredd och Pokalen ska hitta till den rätte vinnaren. Nyköpings SS kommer att få äran att ta hand om ”varan” pokal ett år. Örebro som först utsågs till vinnare hälsar att de nu är mer taggade att återkomma till Trosa nästa år, och då ta hem ”Kannan”. Örebroseglarna kommer dock att få ett annat pris som tröst.
Att räkna fel, och dessutom dela ut pris till fel vinnare ska förståss inte ske. Det är riktigt pinsamt. Ändå händer det lite då och då. Dock är det första gången som jag delat ut en pokal till ”fel” vinnare under mina 30 år som resultaträknare.
Fler bilder kommer senare.