• Segling i dimma

I söndags på Watski 2star-träffen snackades det flitigt om segling i dimma. 2013 års Watski 2star seglades ju till stor del i dimma och det blev åtskilliga historier om olika händelser från racet. Det var stundtals mycket tät dimma, och dimma i kombination med mörker. På träffen diskuterades säkerheten i dimman. Alla har ju AIS och många har även skärmar för att ta mot AIS. Detta gör det hela lite lugnare när man kan se var de andra båtarna är, och speciellt större fartyg.

Jag gillar själv inte att segla på havet i dimma. Har en hel del minnen från olika race från tiden innan AIS. Den kusligaste upplevelsen var kanske Landsort Race, -91 tror jag det var. Vi seglade i dimma mest hela racet. Från Gustav Dahlén mot Landsort kändes det ganska lugnt. Där seglar man ju inte direkt i några farleder, mer än när Södertäljeleden ska korsas. Jag minns väldigt väl hur vi spanade föröver efter fyren Landsorts Bredgrund. Vi hörde den väl när mistsignalerna tjöt, och plöstligt dök den upp framför stäven. Då upptäckte vi hur tät dimman var. Fyren kom fram bara 50 meter framför båten, rakt i nosen. Minns att vi hade slör, men i ganska måttlig vind så det var inge problem att styra undan.
Ett par timmar senare skulle vi runda Gunnarstenarna och styra in mot Nynäshamn. Samtidigt var Gotlandsbåten på väg ut samma väg. Våra beräkningar visade att vi skulle mötas precis när vi rundat vid Gunnarstenarna. Nu började det bli lite nervöst. På den tiden hade GPS:erna en viss missvisning på runt 100 meter.
Min bror, som vid den tiden låg i lumpen på Gotland hade koll på båtarnas tidtabell och vilken båt det var som var på väg ut. Vi beslutade oss för att anropa Gotlandsbåten för att tala om att det var kappsegling med ett flertal båtar på väg in i leden och att vi troligen skulle mötas i dimman just vid Gunnarstenarna. Den trevliga skepparen, eller vem det nu var, lovade att allt var lugnt och att de såg oss på radrar. De skulle tuta när de passerade oss lovade han.
Strax efter midnatt rundade vi så fyren och skären Gunnarstenarna. Det blev en gipp och vi ville ha lite marginal mot ön, samtidigt som vi inte ville gå för långt ut i leden där den stora färjan var på väg. Motorljudet hördes tydligt. Ljud fortplantar sig ju väldigt bra i fuktigt väder, men jag är säker på att vi möttes ganska nära varandra. Vi såg aldrig nån båt, men vi hörde mullret från motorerna och bogsvallet när den passerade och det tog inte lång tid innan vi fick vågorna, och vi fick även en ljudsignal när vi möttes. Det var rätt skönt när vi märkte att färjan avlägsnade sig.
Nu skulle vi bara ta oss in i mål…
Vi passerade Danziger Gatt utan att se varken öar eller stenar. Vi rundade Örngrund, hoppas jag, utan att ha sett den. Vi hörde ljud från andra båtar runt oss, och när vi rundade in i viken mot Nynäshamn såg vi fortfarande inget land. Däremot dök segelbåt upp strax bakom oss från ett lite konstigt håll. En Diva 39, Samurai.
Vi såg inte land för än vi var i höjd med Gotlandsterminalen, och då gick vi rätt nära. Fler båtar dök upp bakom oss, och de flesta var båtar som borde varit före. Jag minns inte slutresultatet.
Det jag minns också var hur svårt det var att bedömma avstånd när man såg en landtärna. Oftast var båtarna mycket närmare än man först trodde.

Att segla i lätt vind i dimma är inte helt enkelt. Det finns ju ingenting att fästa blicken på så det kan vara ganska knepigt att hålla rak kurs.
På Öland Runt 1991 råkade vi ut för kraftiga dimbankar på vägen mellan Ölands Norra och Hoburgen. Vinden var svag sydlig och det var på morgontimmarna oerhört svårt att hålla kursen. Frammåt var allting grått och man märkte inte om man styrde lite snett om man inte stirrade på kompassen. Vid lite mer vind är det lättare då man får lite mer känsla i rodret.
På Öland Runt var det också så att det blåste lite mer i dimman, men så fort vi tog oss ur en dimbank dog också vinden. Vi försökte helt enkelt att segla in i dimman igen. Och det lyckades vi tydligen rätt bra med. Vi vann ju totalt det året.

Nuförtiden finns ju diverse hjälpmedel. AIS, GPS och smidiga navigationsprogram. Men glöm inte de vanliga sjökorten. De kan vara bra att ha när batterierna tar slut.