Årets Seapilot 2star är över. Tävlingsledare Ove Söder tyckte att årets race var den bästa upplagan hittills. Både som arrangemang och som tävling.
105 båtar kom till start, vilket jag tycker är riktigt bra. Men visst borde det gå at fylla startlistan till max, 125 startande. Nu när det blev en så bra tävling i år så kan ju intresset för nästa år öka. Och nån gång ska även jag vara med, men jag ska inte segla Express. Det verkar för obekvämt. Nn som har en lite bekvämare båt att låna/hyra ut? 
Seglingsmässigt blev det nästan rena söndagsseglingen. Kanske att ta i. 300 sjömil shorthanded som tävling är nog aldrig ”söndagssegling”, även om det är solsken, hyggligt varmt och måttliga vindar. Det är en hygglig utmaning för de flesta även om det är ”lättseglat”. Och det är väl just det som är grejen med det här racet. Tävlingsseglare eller cruisingseglare, det är en utmaning att ta sig runt.
Första etappen bjöd mest på halvvind/slör, även om det blev ett par slag ut till rundningen vid Kränkan. I första start kunde några seglare föra spinnaker, men vinden vred mot under dagen. Ner mot Gotland öppnade det lite efter hand och så vitt jag förstår kunde även spinnakrar hissas på slutet.
I resultatlistan syns tydligt att båtar med gennaker och code-segel gått bra.
De flesta häll sig på rhumb-line, raka spåret mot Visby, men J/80-båtarna tog en ordentlig västlig båge och en och annan höll lite österut som Dehler 32 Spirit.
H-35 Team Mobline Foto ©Jim Q
Oskarshamnsseglarna Sandor Moldovan och Darius Trakanavicius med Dominant 95 Eländet snodde etappsegern framför nosen på Pac-Man. En sekund var marginalen.
Det var för övrigt gennakerbåtar på de 14 första platserna i totalen. H-35 Team Mobline tog 15:e-platsen och de har väl bara spinnaker och fock tror jag.
I vissa klasser var det otroligt jämnt i mål. I klass tre skiljde en halvtimme mellan tvåan och sista platsen (18).
Seglarna klev i land samtliga före 22:00. Lite för tidigt och ”enkelt”. Men det är ju svårt att göra nått åt vädret.
De flesta hann säkerligen sova ut ordentligt under natten.
Två båtar lämnade tävlingen i Visby. Aspect 40 Styv med Kalle Hultman och Johan Grevald hade problem med en vantinfästning och valde att ta det säkra före det osäkra och vände hemmåt. Även SwedeStar 415 Mamma Mia satte kurs på hemmahamnen på tisdag morgon.
Pacer 27 Foto ©Jim Q
På etapp två valde arrangören att ta bort rundningen av Västerviks angöring. Inte för att banan var för lång, utan mer i förhoppning om en mer utslagsgivande bana med mer vägval.
Till en början var det nästan ”läns” och nån båt startade i alla fall för babord med kurs söderut. I övrig blev det mest följa john även på denna etapp. Vinden vred mer mot nord och från Öland mer mot Blå Jungfrun blev det i alla fall lite vägval.
Även på denna sträcka blåste det bra, upp runt tio meter.
Naturligtvis var det bra fart på undanvindsbåtarna även här. Pac-Man tog etappsegern före J/80, Pacer 27 och Pogo 30.
Några som ryckte upp sig ordentligt jämfört med första etappen var bland annat Dehler 33 Dagmar som ju var bland de sista till Visby och nu hade en riktigt bra placering på sträckan.
Solen fortsatte att lysa på seglarna, även om det var lite disigt ute mot Gotland.
Sista båt kom in i mål 21:21 så även här hann man med att äta, umgås och sova ordentligt innan starten på nästa etapp.
Kommentatorn i live-sändningen från Visby-starten hade uppenbarligen hittat mina ”startlistor” med fakta som jag har på nätet. På vissa ställen läste han innantill och var kanske inte alltid med på hur jag skrivit. 
Hade jag skrivit fel så rapporterade han fel.
Starten i Oskarshamn blev smått rörig. Starten sker alltid från norr till söder, men efter som nästa märke ligger österut så blir det i princip att runda den yttre startbojen, och det vill ju alla med resultatet att det blir väldigt trångt. Och med bara två personer ombord blir det då lätt rörigt. Mycket skrik och gap hördes från båtarna.
Dehler 35 Super Sonic kraschade på grund med skador på köl och roder som följd. De valde förståss att avbryta seglingen.
Den lilla One Off-båten Poseye tappade masten efter Blå Jungfrun och fick hjälp av sjöräddningen att ta sig in i hamn igen. Ett vant gick tydligen av. Inga skador på besättningen dock.
Väderprognoserna tydde på lite mer nordvind vilket uppskattades av många, men inte alla. Har man en båt som går bra på undanvind så vill man ju naturligtvis ha undanvind. Och alla är inte som jag som skulle kunna kryssa runt hela banan.
Vissa prognoser tydde kanske på mer nordvind än vad som blev fallet. Eller så hade inte alla seglare koll på vädret. De prognoser jag hade koll på visade på nordvind som skulle vrida mot nordost. Jag hade innan start lagt upp strategin att gå ut på havet så snabbt som möjligt för att sedan slå på vridet och sträcka upp till Gustav. Många gjorde så, men en och annan fick för sig att slå in mot kusten. Varför det? Chansning? Eller hade de andra prognoser?
Elan 360 Yolo var en som höll lite mer väster än den stora massan. Och La Dolce Vita tror jag seglade bort sina chanser när även de gick på en västligare rutt.
Dynamic 35 Existens slog direkt efter Blå Jungfrun in mot Simpevarp. Längtade de hem? De rasade i resultatlsitan.
Det är dock alltid lättare att ”skrivbordssegla”. Där gör man alltid rätt
För de som gick ”rätt” väg blev det några slag längs Öland och sedan ut mot Knolls Grund ungefär där man slog över och styrde mot Gustav Dahlén.
Strax före klockan sex på kvällen passerades Pac-Man i resultatlistan av Eländet. Eländet höll sedan undan och tog både ”Line Honours” och totalsegern. Pac-Man fick nöja sig med klassvinst och tvåa i totalen.
Några båtar, speciellt i klass tre, Lady X, Mithril och Funny Too avancerade starkt under sista etappen.
etappen dominerades främst av de tidigt startande båtarna. Kanske för att de hade mer öppen vind ut mot Blå Jungfrun, och för att de inte behövde kryssa lika mycket upp längs Öland. De kom ju också till vindvridet först och kunde då styra mot Gustav snabbare än de bakomvarande.
Nedan en video med lite snack med några vinnare:
Hur gick det då i klasserna, och hur gick det för mitt tips? Jag klarade mig rätt hyggligt…
Startgrupp 1:
Resultat: 1 Dominant 95 Eländet, 2 One Off Piano, 3 Dehler 29 Citrus.
Mitt tips var: Dehler 29 Funny, Dominant 95 Eländet, Dehler 29 Citrus.
Kommentar: Två av tre rätt. Funny ”floppade”. Men jag hade ju varnat för Roffe ”Plåt” med Piano.
Startgrupp 2:
Resultat: 1 Hansson 31 Piano, J/80 Woderboo, J/80 Yachti
Mitt tips var: Hansson 31 Piano, J/80 Woderboo, Arcona 355 Gloria
Kommentar: Två av tre rätt. Och Gloria blev ju fyra. Yachti hade jag inte ens nämnt.
Startgrupp 3:
Resultat: 1 One Off Mithril, Dehler 34 DD Funny Too, X-332 Lady X
Mitt tips var: Dehler 34 DD Funny Too, X-332 Lady X, Eloge 38 Nirvana
Kommentar: Två av tre rätt. Var säker på att Funny Too skulle vinna. Alla tre pristagarna låg dock utanför pallen inför sista etappen. Lady X låg faktiskt bara på 14:e plats efter två etapper. Jag hade dock varnat för Mithril, men trodde nog att de nya ägarna inte skulle slå till direkt i denna mycket tuffa klass. Nirvana slutade femma.
Valkyria. Foto ©Jim Q
Startgrupp 4:
Resultat: 1 J/105 Joan, 2 Pogo 30 Bianca II, 3 X-362 Valkyria
Mitt tips var: J/105 Joan, Sunshine 38 Sherin, J/105 CAG Novus.
Kommentar: Ett rätt. Sherin var aldrig riktigt med i matchen. CAG Novus låg fyra efter etapp två, men tappade på trean. Men både Bianca och Valkyria hade jag varnat för. Men jag trodde inte Valkyria skulle nå pallen. Och Bianca behövde mycket undanvind vilket det ju också blev.
Startgrupp 5:
Resultat: 1 Arcona 340 Tiki Minos, 2 J/105 Garbo, 3 Dehler 36 JV Agile
Mitt tips var: Arcona 340 Tiki Minos, First 36.7 Heddan, J/105 Garbo
Kommentar: Två av tre rätt. Tiki Minos seger hade väl gett pengarna tillbaks på Oddsett, typ…men Agile hade jag inte ens i tankarna på en pallplats.. Heddan slutade nia, men det var ganska jämnt.
Startgrupp 6:
Resultat: 1 Sun Fast 3600 Groovie, 2 Mumm 36 Shogun, 3 Finn-Flyer 36 Black Pearl
Mitt tips var: Sun Fast 3600 Groovie, Arcona 400 Liv, Mumm 36 Shogun
Kommentar: Två av tre igen. Black Pearl är en överaskning för mig. Inte en tanke på den båten. Liv slutade sjua och var aldrig riktigt nära pallen.
Startgrupp 7:
Resultat: 1 B&R 38 Pac-Man, 2 Wasa 41 Aitutaki, 3 IMX 40 FoXy Lady
Mitt tips var: B&R 38 Pac-Man, Wasa 41 Aitutaki, Aspect 40 Effect.
Kommentar: Jag trodde att Pac-Man och Aitutaki var givna att slåss om förstaplatsen. Båda har nu fortfarande tvåor som sämsta placeringar i sin startgrupp. Aitutaki har nio starter. ”Pac-Man kommer att ha täten i Oskarshamn, och mitt tips är att Pac-Man håller undan.” skrev jag i mitt inför-inlägg. Aitutaki var aldrig riktigt nära. FoXy Lady fanns med bland mina kandidater, men jag valde Effect till slut efter som det såg ut att bli mycket undanvind. Effect blev ”bara” sexa.
I första seglingen kom Piano (Hansson) på 7de plats. Utan gennaker. Vi har och förde en jibtop (reacher), men formellt sett är ju det en genua (135%).Mobline har också en jibtop, men med samma LP som focken.
Alltid lika kul att läsa dina initierade analyser Niklas, få har sån koll som du!
Dock håller jag inte med dig om att det är så lätt som det tycks se ut framför datorn. Jag kanske är av det tunnare virket då jag tycker att alla S2S som jag deltagit i varit tuffa, och i årets upplaga var inget undantag.
Jag kan dock förstå att det kan se väldigt ”soft” ut att segla runt en snutt på Östersjön när det är sol och högsommarväder över Sverige. ”Seglingsmässigt blev det nästan rena söndagsseglingen” skriver du.
Jag vill påstå att det blir vad man gör det till. Är det mindre jobbigt att simma 50m fjärilssim än att simma 800m frisim? Om det går snabbt på en etapp är det lättare än om det tar längre tid? Är det lättare att spurta än att köra distans? Personligen så kör jag så hårt jag orkar när det är tävling och tricket för mig är att anpassa tempot till distansen, det blir varken lättare eller svårare bara för att distansen eller tiden ändras, det är bara olika typer av utmaningar.
Såhär är min bild av den första etappen:
Vi kunde ha seglat med fock och rev hela vägen, vilket vissa gjorde. Dessutom kan man sätta på autopiloten och gå ner och vila eller åtminstone hålla sig undan från väder och vind. Visst det hade ”rullat lite” men har man inte anlag för sjösjuka så hade det varit en plättlätt etapp. Vi valde att ha så mycket segel uppe som gick och ständigt trimma om för variationer i vindriktning och tryck och aktivt jaga varje våg för att surfa så länge som möjligt. Vi toppade över 16knop och låg långa stunder över 13knop. Det är blött, det är blåsigt, vattnet är nio grader och med 20 knops vind så blir kylfaktorn ganska hög. Båten studsar och far, det är svårt att förflytta sig på båten, man måste hela tiden hålla i sig. Än svårare är det att göra segelbyten och vi gjorde två stycken på etappen och då är det som att stå i en iskall dusch på ett golv som ibland försvinner under fötterna. Inte helt lättjobbat på fördäck! Betänk att vi är glada amatörer som till vardags sitter på ett kontor… Först bytte vi till Code 1 och sedan till masttoppshissad A3. När man pressar båten till gränsen så är spåret att styra i väldigt smalt. Styr man lite för högt så vurpar man vilket kan få katastrofala följder, segel kan lätt bli skörade och annan hårdvara kan också gå sönder. I värsta fall kan någon trilla över bord i kaoset, gud förbjude! Styr man för lågt för vad seglet är konstruerat för så går det för sakta och man riskerar också att tappa trycket och kollapsa gennakern. Fyller den sedan med en smäll utan att man är alert och slirar på skotet så kan den lätt spricka, då är racet om pallplatsen över. En styr koncentrerat hela tiden, den andre trimmar och sköter taktik och strategi. Vad händer om vinden den ökar, ska vi gå lägre då, hur blir vårt VMC då, är det snabbare än att segla på rhumbline, vilket segel är det som gäller då, hur går båtarna längre fram, ser de ut att ha samma vind, osv… frågorna snurrar ständigt i huvudet för att försöka förutse varje tänkbart scenario och vi förbereder skot och fall så lågt det går om antydan är att ett annat segel eventuellt ska upp. Samtidigt flyger vi ikapp båtar i dubbla farten men spåret att styra i är bara 10 grader, ska vi gå i lä eller i lovart? Vi måste planera detta i god tid! Hur nära broachen kommer vi om vi går i lovart, håller han en stabil kurs eller vinglar han omkring, kommer han att luffa oss? Han luffar!!!, fall, fall, fall, phu, nära ögat och hjärtat i halsgropen. En hård vindby träffar båten, inga båtar nära i lä, fall igen, båten rusar ner för vågorna och dundrar in i vågen framför, trycket på grejorna ökar, håller båten ihop? Nu har vi halkat ner lite i banan, måste försöka hålla upp, klarar vi det eller måste vi byta segel? Man är på helspänn hela tiden och ständigt ängslig över att något kan gå fel. Man kan aldrig slappna av. Det tar på krafterna, vi måste få något i magen, det är många timmar kvar även om det går rasande fort, vi får inte tappa skärpan nu. Ok, inte så många båtar nära nu, en springer ner och rotar fram lite mat, under tiden måste man slå av aningens på tempot när ingen passar seglen. Skynda, skynda, vi ligger inte på 100% när vi håller på att fippla med annat än seglingen…
”Lättseglat” säger du Niklas, jag säger det blir vad man gör det till. Jag är i alla fall rejält slut både i kroppen och mentalt i dag, efter tre dagar av lätt söndagssegling.
Visst det så…Att det blir vad man gör det till. Jag är knappast den som sitter still i båten och solar under segling. Jag brukar ha träningsvärk i kroppen efter klubbstävlingarna här hemma. Och då är det bara ett par timmars race.
Med ”söndagssegling” syftade jag mest på vädret som ju ändå var soligt och förhållandevis bra temperatur. Sådant väder som många ”söndagsseglare” ger sig ut i. Det kunde ju ha regnat och blåst kuling.
Hej, jag vet att vi (Team Mobline) vann mixed klassen men hur många kvinnliga seglare var det med?
Sex kvinnliga seglare tror jag det var. Jag kommer nog med ettinlägg om det senare.
Tack, då ser jag fram emot en intressant läsning
Kul läsning! Har du kollat hur läsarnas favoritröstningar höll?
kul läsning – och Jimmy – din kommentar / berättelse ovan borde du klistra in på no-crew ihop med lite från övriga etapper. Härlig inlevelse inspiration
Vi på CAG Novus hade bestämt oss för att hålla rhumbline hela första etappen. Vi bar precis inte vår plattare gennaker och ville inte labba för mycket. Det gungade ju rätt bra ett tag i halvvinden och inte helt lättjobbat där framme. Dessutom blir 105:an rejält blöt, vi hade några ordentliga översköljningar
Mot slutet hade vi burit gennaker men vi tutade på i över 10knop med stor & fock, sparade krafterna till etapp två då vi visste att det var våra vindar och vinklar. Såhär i efterhand gav vi därmed bort våra chanser på totalen, men det är alltid lätt att sitta här i torra kläder på fastlandet och resonera! Håller med Jimmy om att varje SP2S är en utmaning i sig. Bara att komma runt är bra jobbat anser jag. På’t igen nästa år!
Vi stod nog för tävlingens största bedrift i negativ bemärkelse. Missade totalt ostvinden som låg österut på sista benet. Vi kollade kustvädret kch sjöväder från smhi och kunde då konstatera att det skulle vrida mot nord. Därför slog vi mot fastlandet efter Blå jungfrun. Vi var helt övertygade om att fältet skulle slå in mot land men istället så sträckte alla mot Gustaf D. Vi hamnade i Limbo och kom inte ur nordosten förran vi gick med kurs söder om Visby, åt fel håll. Det var som en korridor.
Besvikelsen var total efter att som bäst lett klassen och legat femma totalt rasade vi ner till plats 89. Tvåa i klass 6 både i Visby och Oskarshamn. Kan dock konstatera att båten går kanon så vi kan bara skylla oss själva och ta lärdom av ett, som väl var, gemensamt beslut.
Hemseglingen till Västervik gick snabbt och kanske skulle vi sovit några timmar innan vi vände söderut. I sju knop missade jag en grynna och det blev tvärnit tvärnit. Studsade 4-5 gånger innan vi kom loss och var helt säker på att kölen skulle bli kvar på botten och båten bli skrot. Men trots att vi tog tvärnit i den farten så kunde dykare i Gryt konstatera att inget hade hänt, vi får se när vi lyfter men inget synligt men än att bulben fått stryk och nederkant på svärdet.
Nya tog, snart ÅF med ett routingprogram!
Ditt inlägg ger viss tröst Bosse, vi var således inte ensamma om att fimpa tävlingen under etapp 3 – även om vi snarare hade materialproblem (röstjärn som lossade & blackout i elen) parat med seriösa svårigheter att hitta båtfarten på kryssen (delvis, men inte uteslutande som en konsekvens av trasiga grejerna).
Nu är iaf såren slickade häröver och båten hoplappad igen, på väg mot nya äventyr!
Är det andra året på raken som en båt med overifierat mätbrev vinner?
Lite tråkigt tycker jag.
Varför är det tråkigt?
”Bonusen” för ett verifierat mätbrev handlar kanske om 3-5 sekunder per seglad timme (1 timme = 3.600 sekunder) nu för tiden. Titta bort när du möter en våg och få stopp så är det uppätet.
Är det så att du inte litar på båtägarens egna mätningar så får du lämna in en protest. Stämmer inte måtten/vikterna så är det disk eller någon form av straff t ex tidstillägg…
Är det tråkigt att de vinner eller får deltaga ?
Om jag förstår rätt så innebär i princip verifierat mätbrev ytterligare sänkning av srs talet.
På stegen hamnar tabellbåtarna överst, sen kommer mätbrevsbåtarna och längst ner (med lägst tal) verifierat mätbrev.
Var glad att inte en tabellbåt vann.
Verifierad innebär att alla uppgifter på mätbrev verifieras av mätman och då antas att dessa värden stämmer. För det får man något lägre respittal. Tyvärr har väl blivit fel där också när jag tänker på diskussionerna kring djupgående.
bland de som tar ut mätbrev och mäter själva finns det troligtvis större fel i mätningar åt båda håll. Det är väl beroende på kunskap, noggranheten och samvete.
Den som ansvara förmåtten är i båda fallen skepparen.
Jag har dock aldrig upplevt kontrollmätningar på en kappsegling och än mindre kontrollvägningar.
Tabellbåtar seglar i de flesta fall med ettt respittal som baserar på konstruktionsvikt eller broschyrvikt. För klassbåtar är måtten och vikter minimivikter eller max måtten. Mao seglar tabellbåtarmed för höga respittal sett utifrån själva båten. Båtdata är ett arv från LYS och det togs ju fram under många år. Tabellen sänker dock tröskeln attt börja med kappseglingen.
Alla vägningar borde vara verifierade eftersom det är svårt för arrangörer och utomstående att kontrollera om en båt har rätt vikt.