Arkö Runt i mål

Vi hade tur med vädret, i går, när vi körde ner båten till Oxelösund. Men idag hade vi kanske inte lika mycket flyt. Visserligen sken solen och det var rätt skönt fram på dagen. Men vindarna blåste lite hårdare än jag väntat mig, och vindriktningen passade inte oss.
Vindpronosen talade om västvind som fram mot eftermiddagen skulle vrida mot nordväst. 4-8 m/s och enligt vissa prognoser lite avtagande, enligt andra lite ökande.

28 båtar kom till start. Ganska klent om jag får tycka till. Det låg ganska många båtar kvar i hamnen som borde ha varit med. Och i andra hamnar också för den delen. En gång i tiden var det över 300 båtar på startlistan. 1980 tror jag…

Vi startade i klass ett klockan 09.00. Och vi är jag, pappa, Tobias Lindahl och Eva Simonsson.
Vinden låg på väst, med en liten dragning mot nordväst, cirka 7 meter. Det var inga problem att föra spinnaker ut från start mot första rundningen vid Vinterklasen. Vi gjorde en bra start, men bland alla vinbyar så kändes det som vi hamnade lite mellan dessa. Efter ett tag fick även vi vinden och seglade upp oss och låg hyggligt med vid rundningen av den röda bojen.

Athena 34 Vivett för dagen anmäld shorthanded med fock och utan spinnaker tog täten och trivdes fint i den friska vinden. Vi hade ytterligare några båtar före, bland annat en Starbåt och en Mustang.

Väl ute på Bråviken var vinden mer nordvästlig än vad vi väntat oss. Vi styrde ju rakt mot nästa märke. Inte bra för oss. Vi höll bra höjd, men det skulle snart visa sig vara dåligt. En riktig kryss hade passat och bättre mot många långsmala båtar.

Athena 34 gick fort, men lite lägre. Starbåten höll vi ganska jämnt med. Den långa Mustangen, med lägre handikapp än vi gick lägre men fort. Men vi styrde ju mot märket.
Vinden var, som ofta vid västligt, mycket byig, och vridande. I bland var det nog runt åtta nio meter. Ibland fem sex. Men jag tycker vi höll god fart. Men Athena 34an gick väldigt fort.

Så, plötsligt, i höjd med Kungshamnsgrundet vrider vinden 35 grader mot. Det hade jag inte sett komma. Och vid ett motvrid är det en nackdel att ligga högst upp. Läbåtarna jublar! Visserligen vill vi kryssa, men i och med att vi låg högst upp i lovart tappade vi flera hundra meter mot de som halkat ner i lä. Eller hade de koll på vindrivet?

Vi slet på mot rundningen vid Grässkären och hade fullt sjå med att hänga av M22:an. 9,5 meter lång, men med lägre handikapp. Strax innan Grässkären kom första båt från klassen som startade 10 minuter bakom, A22 Berit med Gustav Lindén.

Efter pricken vid Grässkären fick vi släppa lite på skoten. Även om vi har förhållandevis bra fart på dessa bidevindsbogar så är det vår sämsta bog. Men jag tycker ändå vi gick ganska hyggligt här. Gänget i klassen bakom kommer inte ikapp så snabbt som jag trodde. Och inte förrän strax före rundningen av Anholmen passerar ett gäng snabbare båtar med bland annat J/70, X-332 och en Arcona 340 med rullstor.

Det blir ett kort slag för att nå upp till pricken vid Anholmen. Sedan sätter vi snabbt och prydligt spinnakern i rätt frisk vind.
Ner mot Gränsö blir det dramatiskt. I lä om oss har den stora Bavaria 42 E-motion kommit upp. Vinden ökar och de får problem. Vinglar lite och de släpper båda spinnakerskoten. Det fladdrar ordentligt innan de efter flera minuter lyckas få ner spinnakern. Framför broatchar J/70-båtarna, och nån mer tar ner spinnakern.
Det är lite små-nervöst. Koncentration! Vi får inte strula här. Och jag känner ändå att ta ner spinnakern är ett större problem än att köra vidare. Eva som har en GPS-klocka meddelar att vi toppar i nästan 10 knop.
Vinden lugnar ner sig lite och det blir en ganska behaglig segling ner mot Arkö. Bavarian seglar om oss lite senare, halva besättningen sitter och ”fikar” i sittbrunnen. Hos oss får en person i taget äta eller gå ner kortvarigt, annars riskerar vi för mycket. Det är stor skillnad på båt och båt.
Själv hann jag med att äta en en pizza-bit, en banan och en halv liter vatten, på fem timmar.

Ner genom Arkösund glider vi på rätt okej. Vi närmar oss flera av de långsmala båtarna som tidigare gått i från. Och M22an som vi tidigare tampats med var nu långt efter.

Vi gippar vid Arkö Lots och ser på båtarna längre fram att det snart är slut på spinnaker-åkat.
Vinden är som tidigare väldigt byig och jag försöker hitta ett ”vindhål” där vi kan droppa spinnakern för att inte riskera för mycket trassel.

Vi rundar Arkö och närmar oss den mycket trånga passagen vid Lundarna. Här finns två alternativ, men det inre spåret räknar vi bort tidigt. Det skulle kunna gå, men vrider vinden mot så är det nästan omöjligt att slå där. Jag tror att det bara var Starbåten som tog det spåret. Alla andra gick ytterspåret och fick slå ett slag för att komma upp vid Lundarna.

Sedan blir det lite av följa John. Bidevind runt 70 twa, 7-8 meter per sekund. Skärgårdskryssarna och andra långsmala båtar med för lite segel trivs fint med sina långa vattenlinjer. Här har vi det tufft.
Här passerar Dehler 34 Funny Too och de ligger inte alls bra till. Topp-båtarna från deras klass passerade ju oss redan vid Anholmen.

Halvvägs över Bråviken lugnar sig vinden lite, och vrider mer mot väst. Vi får för oss att hissa spinnakern igen. Det funkar, men är jobbigt. På gränsen. Vi kör kanske 15 minuter så ser vi nån båt framför med spinnaker som får trassel. Motvrid igen! Fram på däck och riv spinnakern. Lite struligt blev det och vi tappade kanske nån minut innan vi rett upp allt.

Vi styr vidare mot Vinterklassen, och vinden ökar. Just bakom oss kommer nu den tidigare akterseglade M22:an. Jag får inget bra trim på focken och vi seglar med hela storen i fladder. Ändå är båten tungstyrd. Jag borde nog ha satt skotpunkten längre akterut.

Runt vinterklasen var det ganska tufft och det blåste tydligen stundtals runt 12 meter.

Vi rundade upp mot målet och här blev det en riktig Bonn-kryss. Men trots den stundtals tuffa vinden fick vi till trimmet och vi gick ganska bra. Vi blåste åter förbi M22:an. Men tyvärr kom vi lite i otakt med vindvriden och de passerade oss åter igen.

På sista slaget mot mål knep vi dock dem igen. Men så klart slog de oss ordentligt i resultatlistan.

Väl i mål var det inte helt enkelt att ta sig in till bryggplatsen utan motorn. Den låg ju på bryggan. Vi hade medvind in på platsen och i första försöket fick vi alldeles för hög fart och valde att styra förbi bryggan och ut igen. Upp med facken och in i hamnen igen. Den här gången med lite kortare spår in mot bryggan. Trots att vi tog ner focken långt ut, så ökade farten in mot bryggan. Men nu körd vi. Det löste sig.

Ja, det var väl inte den roligaste tävlingen vi kört. Lite för mycket vind, och framför allt för mycket öppen bidevind som ju inte är vad en kort men kvick båt vill ha.
Vi gjorde väl inte så många misstag ute på banan.

Någon resultatlista hann inte dyka upp innan vi åkte hem, men senare fann Tobias den på nätet och skickade mig länken. Inte speciellt överraskande vanns tävlingen av Peter Liedholm i sin Athena 34. Tvåa blev Hans Martinsson i en IF och trea blev Gustav Lindén med en A22.

Dagens knall för mig är nog Arcona 340 The Pearl med Carl Henrik Wikerman som seglade in på åttonde plats totalt och vinner klass 3. Båten har rullstor!

Foto: Eva Simonsson

Sedan är det kul att se lite yngre förmågor på banan. Det är ju rätt mycket gamla gubbar på seglingarna. Men 19-årige Isak Sjödin seglade med sin kompis tävlingens minsta båt, en Birdie 24 och knep 14:e platsen.

Dock ligger det alldeles för många båtar vid bryggan. Och vad ska man ha en racing-båt till om den inte tävlas med? Det borde vara straff-avgift för alla segelbåtar som ligger i hamn en dag som denna.

I besättningen på Tango slet idag förutom jag själv även min pappa Jim, Tobias Lindahl och Eva Simonsson. Bra jobbat! Och just det…vi blev ju bästa Trosa-båt

RESULTAT >>>