• Över 20 båtar på Sörmlandsregattan

Det blev en ganska tuff segling, jobbig. I alla fall för oss med en liten lätt och känslig båt. Solen sken och det vara annars perfekt seglarväder och med 21 båtar till start så blev det ett lyckat arrangemang.

21 båtar till star är bra med tanke på hur det sett ut de senaste åren. Men jag är säker på att det skulle gå att få ut fler seglare på banan på denna tävling. Upplägget är ju till för att locka bredden. Alla ska vara med! Men det är uppenbarligen inte helt lätt att nå ut till de som inte brukar vara med.

Ett misstag vi gjorde, tycker jag, var att skriva in i inbjudan hur klassindelningen ser ut. Det ligger väl kvar sedan den tiden det var 60, 70 båtar. Men nu är det är färre kan det bli som nu, bara fyra båtar i lilla klassen och 17 i den stora. Jag grubblade i flera dagar hur vi skulle göra. Men i paniken på lördagmorgonen bestämde jag mig för att ändra klassgränsen från 1.120 till 1.140. Då blev det i alla fall sju båtar i lilla klassen och den stora blev lite färre och mer lätthanterlig för startbåtspersonalen.

De många sena anmälningarna gjorde för övrigt att seglingshandlingarna tog slut. Tänk på det när ni anmäler er till tävlingar! Det finns en anledning till de utsatta anmälningstiderna.

Sörmlandregattan seglas i två klasser, på två banor. Små och stora båtar kommer då i mål ganska samlat. Detta är en grej som ”uppfanns” för många år sedan när det var betydligt fler båtar på startlistan. Kanske är det dags att fundera på detta upplägg. Färre båtar gör ju mindre klasser. Vi får se vad som händer nästa år.

En annan sak som är utmärkande för just sörmlandregattan är startförfarandet med ett så kallat startfönster. De tävlande har tio minuter på sig att starta och klockan går i gång för respektive båt när den passerar startlinjen. Förutsatt att man startar i fönstret förståss. Tanken med detta är förståss att locka ut lite mer ovana seglare som annars kan tycka att det är trångt och obehagligt på startlinjen.
jag var själv skeptisk till detta när det infördes, men nu är jag positiv. För oss mer vana kappseglare så blir det lite taktik och strategi när man skall starta. Ökar vinden under dagen? Då ska man starta så sent som möjligt. Är man minsta båten i klassen? Då kan det vara bra att starta sent så att man slipper bli omkörd av alla stora båtar.

Dehler 29 med Anders Karlsson

Väl ute vid start var vindarna synnerligen knepiga. Mycket växlande, både i styrka och riktning. Detta är inte ett problem bara för seglarna. Startbåten som ankrat för att ligga i ens med startlinjen ”blåste” plötsligt bort från linjen när vindriktningen tvärvände. ”Sasse” Sundin med besättning fick slita hårt för att få båten på plats till start.

Stora klassen startade med vinden för om tvärs. Nån av de mer välutrustade båtarna satte sitt stora code-segel. Annars var det ingen som försökte sig på undanvindssegel. Förutom en, Anders Karlsson med sin nya Dehler 29. Det gick inget vidare. Och kanske var det broacharna som tog knäcken på rorkulten och till slut fick de bryta tävlingen.
Ytterligare en Dehler fick DNF i resultatlistan. Kjell Enbom med Rabalder fick enligt uppgift ett fall i beknip i försegelrullen och tvingades bryta tävlingen.

Två båtar som borde ha startat för länge sedan.

Två båtar som totalt misslyckades i starten var Aspect 40 Styv och Gambler 40 IT Advisor. Trots tio minuters startfönster missade de starten med flera minuter. Och det var inte för att de var sena ut på något sätt, utan de måste ha fått ”hjärnsläpp” på något sätt och trott de skulle starta i den andra startgruppen. Märkligt bara att ingen funderade över varför deras motståndare en efter en drog iväg. Det är ju rätt många personer på just dessa två båtar, och man kan ju tycka att någon borde börjat undra lite tidigare. Båda har ju dessutom deltagit tidigare och vet hur det går till, och båda är rätt rutinerade gäng.

När det sedan var dags för andra startgrupp och vi skulle ge oss iväg hade vi en klar strategi. Vi skulle starta före ”Hasse”, det vill säga Albin 78:an med Jan ”Limpan” Lindmark och Hasse Lundén. Efter 40 års kamp mot dessa herrar vet vi att om vi startar efter så lär de göra allt för att stoppa oss från att segla förbi. Precis så blev det för vissa andra. Hasse seglar hellre till Landsort än att han släpper någon i lovart.

Den drygt 100 år gamla skärgårdskryssaren Thalatta startade först, följd av Thomas Rundberg med sin nyinköpta Comfortina 32. Vi följde där efter, men jag missbedömde våran och deras fart och hamnade aldeles för nära. Comfortinan höll något lägre fart och vi närmade oss snabbare än jag tänkt. Samtidigt startade Peter Liedholm med sin Athena 34 strax bakom oss.
Det var omöjligt att passera Comfortinan. Att passera en båt i lä på en halvvindsbog är svårt. Att lova och gå om i lovart var också svårt då det var läande öar i lovart. Och så kom ju Athenan och passerade. Men vi släppte den i lovart och jag tror inte vi förlorada något på det. Den hade god fart och vi kunde haka på i aktervågen ett tag.

Martina har fullt focus på spinnakertrimmet. Bakom syns Comfortina 32

Vi passerade Doftskärshällar och banan vek av mot nordost och vi skulle kunna hissa spinnakern. Chans att komma loss från Comfortinan. De strulade lite och vi gjorde en bra sättning. Vinden kom mer akterifrån, men vinden stördes ändå. Fartskillnaden mellan våra båtar var så liten att vi på de korta stunder vi hade helt fritt inte han smita iväg.

Vi passerade den röda pricken vid Knytnäven och det blev läns upp mot Södertäljeleden och Pipskär.
Vi hade tankar på att gippa en bit norrut. Men där hade Rival 22 Winny med Per Sandberg kommit ikapp oss, och skulle vi gippa skulle vi hamna när dem i stället. Nu på länsen gick de inte heller snabbare än oss.
Till råga på allt började vi närma oss Athenan och Skärgårdskryssaren som båtar seglade utan spinnaker.

Varför snurrade vi inte ett varv innan starten?

Vi passerade Hornö udd, södra udden på Mörkö, och här ryckte Winny ett par längder då de tog vara på den lite starkare vind som fanns nära udden. Comfortinan hade kommit ifrån oss en bit och det var ganska fritt, just nu.

Bakom såg vi Albin 78:an och den andra Expressen med Kalle och Magnus Widlert. De var aldeles för nära tyckte jag.

Thalatta, 103 år gammal.

Vi passerade den trånga passagen vid Hasselö och Comfortinan låg nu framför oss. Dags att ge tillbaks lite skitvind. Athenan var passerad och Rivalen 50 meter framför. I stället var det Thalatta som ”hamnade” i vägen. Med sitt stora gaffelsegel skymde de effektivt vinden för oss. Vi borde ha lovat och gått i lovart.

Efter rundningen av Pipskär följde en lång och stampig kryss. Och en fruktansvärt byig vind som verkligen inte passade oss. Vi knaprade visserligen in meter för meter på Comfortinan och passerade dem, men det gick inte tillräckligt fort. Vi hade problem att hinna med att parrera vindbyarna.
Thalatta skryssar uselt och var snabbt långt bakom oss, och Rivalen kryssade strålande och försvann långt framför.
Athenan överaskade mig lite och gick riktigt bra här. De tog även in på Rivalen.

Vinden ökande och det blåste närmare tio meter i medelvind och över det i byarna. Ingen favoritvind för en Express.

Båtarna på stora banan började nu närma sig bakifrån. Först i spåret en röd spinnaker och jag antar att det är Arcona 340 Tiki Minos.

Det blev ett lång bog åt sydost öster om Grönsö. Vi valde att gå förbi de förädiska grynnorna Grönsögrund och Dyviksgrund innan vi valde att slå över Korsholmen som är nästa rundning. Riktigt oflyt hade vi nu. Vinden hade ju hela tiden vridit mer och mer från sydväst till syd, men just som vi slagit kom ett stortvrid mot, och det höll i sig länge, och sedan fred det tillbaka just innan vi skulle slå det korta slaget upp vid Korsholmen. Det kändes lite som att det vara var vi som fick detta vrid. Comfortinan bakom höll betydligt högre än oss just här. De framför hade dock gått lite för långt tidigare och drabbades nog inte av vriden på samma sätt.

Rivalen ångade på en bra bit före oss och Athenan följde tät efter. Vi hade Comfortinan bakom oss som ett släp. På hela seglingen var de väl aldrig längre bort än 50 meter.

Vi föll av efter korsholmen och styrde mot pricken vid Djupgrund. 50-60 graders vindvinkel i frisk byig vind. Ut med focken i relingen och jobba på skotet hela tiden, precis som spinnakerskotning. Och samma jobb på storen. Samtidigt behövs all vikt på relingen. Det blir ett rysligt springande upp och ner för att hämta skot som ”ramlat” ner i lä medan man skotat det andra seglet. Martina hänger nlöt på relingen och Jim försöker styra så optimalt som möjligt mellan vindbyar och vågor. Och så har vi den där Comfortinan stressande i hasorna som en släpvagn.

Efter Djupgrund följde en kryss ner mot nästa prick, Knytnäven. En ”lång-kort-kryss” där vi nästan nådde upp pricken, men fick slå ett kort slag. Här kom Tiki Minos ångande och blåste förbi.
Comfortinan valde att slå tidigare än oss och vi knep ett par meter. Nu var det ”bara” målrakan kvar.

Framför oss såg vi dock att Rivalen och Athenan fortsatte på hög kurs i stället för att falla av. Hade de någon idé om att gå söder om Tallholmarna för att få bättre vind? Eller tänkte de rentav gå in vid Hållvastö.
De visade sig dock att Rivalseglarna missat i navigationen och helt enkelt styrt åt fel håll, och Athenan följde efter. Tack för det!
De var båda en bra bit före oss i mål dock, men Athenan tappade nog oss, och kanske en tredjeplats på det misstaget.
Vi tog fjärdeplatsen i klassen av sju och vann gjorde den lilla Albin 78:an med Hasse och Janne. De rutinerade rävarna som haft det lite tungt ett tag. De vann dock tävlingen även förra året och fick därmed behålla sitt vandringspris ett år till.

Många båtar på målrakan in mot Fågelöfjärden.

Den snabba Rivalen Winny slutade tvåa och Expressen Exter med Kalle och Magnus Widlert knep tredjeplatsen, vilket jag tycker var starkt gjort med tanke på ett de seglade shorthanded.

På stora banan segrade Christer Björk och Thomas Forslund som dagen till ära seglade Christers nyförvärv, Dehler 29 Funny. En riktigt snabb båt med ett riktigt skickligt team. Segern var rätt klar före Nisse Nyström med Facil 35 Hambo.
Arconan Tiki Minos med Johan Karlsson knep tredjeplatsen.

På kvällen följde en trevlig After Sail där det grillades och såldes hamburgare och snackades bortförklaringar. Att köra After Sail med grillade hamburgare istället för ”middag” tycker jag var bra. Med en hamburgare och öl går man omkring och snackar. Med en middagstallrik sitter man vid sin plats och pratar med sin bordsgranne. Tyckte det blev en skönare stämning.

Resultat:
Lilla banan
1 Albin 78 – Jan Lindmark TrBK
2 Rival 22 – Per Sandberg NySS
3 Express – Kalle Widlert JäBK
4 Express – Jim Qvarnström TrBK
5 Athena 34 – Peter Liedholm MBK
6 Comfortina 32 Thomas Rundberg SBS
7 Skärgårdskryssare – Kurt Rasmussen NySS

Stora banan
1 Dehler 29 – Christer Björk ÖtBK
2 Facil 35 – Nisse Nyström SBS
3 Arcona 340 – Johan Karlsson SBS
4 Wasa 34 Jan-Erik Sandh SBK
5 Compis 363 – Gunnar Frostell SBS
6 Diva 39 – Ove Neidestam SBK
7 First 36.7 – Kjell Nilsson SBK
8 Dehler 34 DD – Anders Mathson TrBK
9 Diva 35 – Jan Berglund NySS
10 Gambler 40 – Carl Johan Marnell SBS
11 Aspect 40 – Kalle Hultman OBK
12 Sirena 38 – Hans Göran Nyhrén TrBK
DNF Dehler 29 mk II Anders Karlsson SBS
DNF Dehler 34 DD – Kjell Enbom TrBK

Noterbart är ju att Anders Mathson med sin nya Dehler 34 fick storstryk av sin gamla båt som vann.
Hela sex olika klubbar fans representerade. Kul. Jag hoppas att ni som har hemmaplan här bjuder tillbaka genom att deltaga på andra klubbars seglingar.
Noterbart är att båda segrarna seglade shorthanded.

Här finns fler bilder från tävlingen >>>

Komplett resultatlista med tider kommer att dyka upp på www.trosabatklubb.se och säkerligen på segling.sodertaljebs.se